SSM perspektiv
Bakgrund
Likt anställda vid ett järnverk, ett pappersbruk eller en oljeplattform omges även personalen vid ett kärnkraftverk av olika slags risker som hanteras genom ett mer eller mindre lyckosamt säkerhetsarbete. Kärnkraften är en högriskbransch och riskerna för de personer som arbetar inom den har inte enbart med reaktorn och den radioaktiva strålningen att göra; även exempelvis ånga, elektricitet och storskalig mekanik medför risker. Hur anställda inom kärnkraftsbranschen förhåller sig till säkerhet påverkar säkerheten både för dem själva och för omgivande samhälle och natur och är därmed av betydelse för samhället i stort.
Eftersom kärnkraftsbranschen både är mansdominerad och en högriskbransch tycks det utifrån ovanstående därmed finnas anledning att titta närmare på relationen genus–risk–säkerhet även i denna bransch. Föreliggande studie ämnar göra detta och baserat på tolv intervjuer med anställda vid ett svenskt kärnkraftverk analyseras säkerhetskulturen ur ett genusperspektiv med fokus på maskulinitet.
Studien har utförts med syftet ”att undersöka huruvida det finns en maskulinitetskultur inom kärnkraftsbranschen och om den i så fall påverkar risktagande och säkerhetsaspekter”. Med utgångspunkt i detta syfte har två forskningsfrågor formulerats:
- Hur förhåller sig anställda på det studerade kärnkraftverket till risk och säkerhet?
- Hur kan dessa förhållningssätt förstås utifrån ett genusperspektiv?
Resultat
De två forskningsfrågorna utgick från det tvådelade syftet att undersöka huruvida det finns en maskulinitetskultur inom kärnkraftsbranschen och om den i så fall påverkar risktagande och säkerhetsaspekter. Denna studie har uppfyllt syftet genom att visa att det tycks finnas normer kring maskulinitet, vad som skulle kunna kallas ”maskulinitetskultur” och att dessa inte går att fullt ut separera från säkerhetskulturen på kärnkraftverket – samtidigt går det utifrån resultatet inte att säga att det påverkar risktagandet.
Det finns i materialet ingenting som pekar mot att en så kallad maskulinitets-kultur råder och som har en negativ inverkan på det direkta säkerhetsarbetet. Med detta menas att de normer som ofta är förknippade med maskulinitet (heroism, förakt för svaghet och föreskrifter osv.) vilka ofta beskrivs i litteraturen om manligt dominerade högriskarbeten inte tycks vara starka på det studerade kärnkraftverket, åtminstone inte utifrån de intervjuades beskrivningar. De intervjuade beskriver helt enkelt inte normer gällande maskulinitet som innebär ett ökat risktagande, snarare tvärt om. Till exempel framkommer det i studien att skriftliga förebilder och rutiner, till skillnad från vad Ek och Olofsdotter (2017: 54) kunde se i sin forskningsöversikt, inte nödvändigtvis krockar med ”den erfarenhetsbaserade maskulina yrkesidentiteten”. Snarare tycks de intervjuades inställning vara att förbättra de nedskrivna förebilderna och rutinerna utifrån sin erfarenhet och sin kritiska attityd. Att inte förhålla sig på detta vis betraktades av vissa som en ur säkerhetssynpunkt problematisk, ålderdomlig och macho maskulinitet. Vad kärnkraftverket tycks ha som skiljer det markant från många andra studerade organisationer, i andra högriskbranscher, är alltså att det som värderas högt inom ramarna för normer kring maskulinitet är att tänka på säkerheten, inte ta risker, att följa rutiner, att tänka kritiskt och att våga fråga. Säkerhetskultur och maskulinitetskultur tycks till stor del sammanfalla och kanske är det till och med så att den senare delvis skjuter den förra framför sig.
Relevans
Studien har bidragit med ytterligare en aspekt vad gäller säkerhetskultur och det säkerhetsarbete som tillståndshavarna bedriver. För SSM:s del var denna forskning angelägen då forskningen bidrar med resultat som visar på nya aspekter för tillståndshavarna att ta hänsyn till gällande deras pågående säkerhetsarbete.
Behov av vidare forskning
Inga ytterligare behov av forskning inom området har identifierats.