Denna rapport sammanfattar kunskapsläget om strålskyddskonsekvenser vid användning av biobränsle som är kontaminerat med 137Cs. En uppskattning av stråldosen från olika utsläppsvägar från en stor biobränsleanläggning redovisas. Exponeringsvägarna är:
- askläggning på deponi,
- askåterföring till skogen,
- kondensvattenutsläpp, och
- rökgaserfrån skorsten.
I rapporten har beräkningarna utförts för en aktivitetskoncentration av 5 kBq/kg 137Cs i askan, vilket för närvarande är Statens strålskyddsinstituts rekommenderade gränsvärde för askåterföring. Den högsta dosen erhålls vid arbete på en deponi, i storleksordningen 0,1 - 0,5 mSv/a. Sedan kommer dos till kritisk grupp bestående av jägare och samlare vid askåterföring i skogen med 0,02 mSv/a eller för en genomsnittlig svensk befolkning med 0,003 mSv/a.
Rökgaser från skorsten vid normal rening och kondensvattenutsläpp ger låga doser. En bedömning har gjorts av den skogsareal som kan ge askhalter över 5 kBq/kg. Den beräknades till cirka 6 - 7 procent av hela Sveriges skogsareal. Med dagens produktion motsvarar det 3000 - 7000 ton aska/a, detta kan stiga i framtiden med ökande biobränsleanvändning