Stråldoser till människor uppskattas vid användning av torvbränsle som innehåller naturligt förekommande radioaktiva ämnen och 137Cs från
Tjernobylolyckan och från kärnvapenprovsprängningarna. Hur doserna kan begränsas diskuteras. Dosberäkningar görs för två referensaskor, en normalaktiv referensaska och en högaktiv referensaska. Den normalaktiva askans halter av radioaktiva ämnen avspeglar ett medianvärde för uran- och toriumhalterna i bränsletorvmyrar. Halterna i den högaktiva askan valdes så att högst 5 procent av torvmyrarna överstiger värdena. Doserna vid realistiskt hög exponering har uppskattats för arbetstagare och allmänheten för olika exponeringsvägar. Dessa är:
- brytning och hantering av torv,
- utsläpp från förbränningsanläggningar,
- deponering,
- markutfyllnad och
- hantering av aska.
Under normala förhållanden är doserna från normalaktiv aska obetydliga (< 0,01 mSv/år) för både arbetstagare och allmänhet. För den högaktiva askan blir doserna under 0,1 mSv/år för både arbetstagare och allmänhet under de förutsättningar som antagits i undersökningen. För allmänheten gäller att alla exponeringsvägar, utom påverkan från deponi, ger obetydliga doser även för den högaktiva askan. Uppskattningarna av internstråldoserna från påverkan av lakvatten från askdeponi är mycket osäkra på grund av att för få mätningar av lakvattenprover har gjorts. Vid dagens produktion av 3,5 TWh per år från torv blir askmängden mellan 30 000 och 60 000 ton per år. I dag begränsas dostillskott från torv informellt genom att SGU avråder från brytning om uranhalten överstiger 200 ppm i inaskat torvprov, motsvarande 2 470 Bq/kg 238U, varvid dosen uppskattas bli ungefär hälften av den högaktiva referensaskans dos. Ungefär 10 procent av lämpliga torvmyrar kan därvid inte brytas.