Denna rapport innehåller en beskrivning av en nationell modell för klinisk revision av strålbehandlingsverksamhet i Sverige och konsekvenserna av dess införande. Rapporten vänder sig främst till beslutsfattare på olika nivåer inom statsförvaltningen och landstingen: politiker, tjänstemän och verksamhetschefer. Den bidrar också med kunskap till olika professioner som deltar i verksamhet med medicinska bestrålningar.
Strålsäkerhetsmyndigheten beslutade den 10 mars 2009 att tillsätta en utredning med uppgift att lämna ett förslag till en nationell modell för klinisk revision av strålbehandlingsverksamhet i Sverige. Den 17 juni tillsattes en arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta modellen. Till att leda gruppens arbete utsågs professorn Björn Zackrisson, onkolog vid Universitetssjukhuset i Umeå, numera verksam vid Karolinska Universitetssjukhuset. Övriga deltagare i arbetsgruppen har varit inspektören Peter Björk, inspektören Catarina Danestig Sjögren, onkologisjuksköterskan Ulrika Klasson, onkologen Christer Lindholm, sjukhusfysikern Per Nilsson, onkologisjuksköterskan Annika Olsson, onkologen Christer Svensson och sjukhusfysikern Åsa Ärlig.
Modellen som arbetsgruppen föreslår har utgått ifrån EU:s rekommendationer avseende klinisk revision och anpassats till svenska förhållanden. Modellen innebär att huvudansvaret för klinisk revision och dess finansiering ska åvila landstingen och sjukvårdsregionerna via sin arbetsgivar- och intresseorganisation Sveriges Kommuner och Landsting. I modellen ingår en styrgrupp, arbetsgrupper, revisionsteam och en extern aktör som ska bistå styrgruppen och arbetsgrupperna med administrativt stöd. Arbetsgruppens slutsats är att den föreslagna modellen till rimliga kostnader ger förutsättningar för kvalitetsförbättringar vid landets samtliga strålbehandlingsavdelningar till gagn för landets cancerpatienter.
Strålsäkerhetsmyndigheten anser att den föreslagna modellen är väl utformad och går att implementera i verksamhet med joniseranade strålning inom onkologi. Strålsäkerhetsmyndigheten anser dock att modellen behöver korrigeras avseende ansvarsfrågan för klinisk revision. Huvudansvaret bör inte åvila Sveriges Kommuner och Landsting utan bör istället åvila en statlig myndighet. I flertalet övriga länder där klinisk revision införts ligger huvudansvaret på myndighetsnivå, vilket också rekommenderas i EU:s riktlinjer.