Bakgrund
Inom sjukvården används alltmera teknik som exponerar patienter för icke-joniserande strålning vid diagnostik och terapi. Ofta används sådan teknik som ett alternativ till och ibland i kombination med metoder som exponerar för joniserande strålning.
Huvudsyftet med studien var att identifiera och beskriva hur icke-joniserande strålning används inom hälso- och sjukvård, samt att undersöka förväntade exponeringsnivåer, identifiera eventuella hälsorisker och identifiera kunskapsluckor inom området. Icke-joniserande strålning refererar här till icke-joniserande elektromagnetisk strålning med frekvenser från 0 Hz upp till 3,0 PHz, inkluderande elektromagnetiska fält, optisk strålning och mekaniska vågor såsom ultraljud.
SSM har saknat en samlad kunskap kring de metoder och exponeringsnivåer som använder icke-joniserande strålning inom sjukvården. Bland annat EU:s vetenskapliga råd SCENIHR (har numera bytt namn till SCHEER) har pekat på behovet av forskning om potentiella hälsoeffekter inom detta område. Studien var alltså viktig för att få ett underlag för att bedöma behovet av ytterligare säkerhetsåtgärder inom området, identifiera kunskapsluckor och också för att få ett bättre underlag för att besvara frågor angående säkerhet och eventuella risker.
Resultat
Inga hälsorisker eller allvarliga säkerhetsbrister har identifierats. Däremot är de exponeringsnivåer som används många gånger på en nivå där det finns en tydlig biologisk påverkan och ibland kan även akuta symtom upplevas, detta är dock ofta helt avsiktligt för att få önskad effekt och av övergående natur.
Författarna har identifierat ett behov av att förbättra hälsovårdspersonalens kunskap om risker och säkerhet vid användning av icke-joniserande strålning samt pekar på vikten av tydlighet när det gäller vilken organisation/myndighet som ska tillhandahålla sådan information.
Rapporten indikerar också att ett robust forskningsunderlag för närvarande saknas för att bedöma möjliga långsiktiga hälsorisker med användning av exempelvis MRI, TMS och ultraljud. Den kunskap och forskning som finns tillgänglig tyder dock inte på några betydande hälsorisker med nu aktuella exponeringsnivåer.
Relevans
Rapporten stöder Strålsäkerhetsmyndighetens tidigare uppfattning att de tillämpningar med icke-joniserande strålning som används i sjukvården inte utgör några kända hälsorisker. När metoder som bygger på icke-joniserande strålning ersätter metoder som bygger på joniserande strålning ökar patientsäkerheten, under förutsättning att syftet med undersökningen eller behandlingen uppnås.