Sammanfattning
Denna rapport omfattar en kartläggning och analys av rapporterade uppgifter om nuklearmedicinska undersökningar och behandlingar med avsikten att upptäcka trender över tid och eventuella skillnader mellan olika vårdinrättningar och regioner. Dessutom sammanställs aktuella diagnostiska standardnivåer och förutsättningar för att revidera de nationella diagnostiska referensnivåerna. Diagnostiska referensnivåer för datortomografi vid hybridundersökningar diskuteras också.
Rapporterade data indikerar att antalet undersökningar per år ligger på en relativt konstant nivå. Om antal undersökningar normeras för totala antalet innevånare observeras en minskning. Vissa undersökningstyper har dock ökat markant. Dessa består i stort av positronemissionsundersökningar (PET-undersökningar) där ökningen har pågått under de senaste 15 åren.
Antalet undersökningar per invånare varierar mellan regionerna och ligger mellan 500 och 2000 undersökningar per 100 000 invånare. Det är företrädesvis regioner med universitetssjukhus som ligger högst. Fördelningen mellan undersökningar varierar också men det är svårt att se några systematiska skillnader förutom att PET-undersökningar görs i störst utsträckning på universitetssjukhusen.
Administrerad aktivitet har för de studerade undersökningarna marginellt förändrats under de drygt 20 år som omfattas av denna studie. Detta indikerar att varken diagnostiska referensnivåer eller nya typer av utrustning har påverkat administrerad aktivitet, och därmed stråldosen, till patienterna.
Med utgångspunkt från fördelningen av rapporterade diagnostiska standarddoser har förslag på reviderade diagnostiska referensnivåer tagits fram. I rapporten finns förslag på att referensnivån sänks för fem undersökningar: myokardperfusion i vila respektive arbete, paratyreoidea, skelett och tumörlokalisation med 18F-FDG. Tre undersökningar föreslås utgå från systemet med diagnostiska referensnivåer: cerebralt blodflöde, myokardperfusion i arbete och vila (endagsprotokoll) och hjärtkammarfunktion. Fyra nya undersökningar föreslås inkluderas: undersökning av hjärna med 18F-FDG samt tumörlokalisation med 18F- PSMA, 68Ga-dotatoc och 68Ga-PSMA.
I rapporten finns också förslag på diagnostiska referensnivåer för användning av datortomografi vid s.k. hybridundersökningar. Dessa referensnivåer följer samma principer som det system som används för datortomografi inom röntgenverksamhet, dvs. ett referensvärde för CTDIvol och ett värde för dos-längd-produkt (DLP). De förslag som ges kan behöva justeras eftersom information om syftet med användningen av datortomografi-undersökningen inte rapporteras. Syftet med undersökningen bör rapporteras så att en ny utvärdering kan göras.
Antalet rapporterade behandlingar varierar under den studerade perioden. Den vanligaste är behandlingen av tyreotoxikos med 131I-natriumjodid. Denna behandling har minskat något under de senaste åren. Behandling av kastrationsresistent prostatacancer med 223Ra-diklorid ökade markant i antal under åren 2015 till 2018 men verkar ha minskat under de senaste fyra åren. Behandlingar av tyreoideacancer med 131I-natriumjodid som också är en av de tre vanligaste behandlingarna har ökat något under de senaste 10 åren. Behandlingar med 177Lu-läkemedel har börjat utföras under de senaste fem åren och det kan finnas intresse att följa denna utveckling.