SKI bedömer att säkerhetsarbetet vid de svenska kärnkraftverken under 1997 på ett påtagligt sätt har bidragit till att vidmakthålla och utveckla säkerheten vid anläggningarna. De händelser som inträffat, de fel som upptäckts i samband med provningar och kontroller samt de utrednings- och analysarbeten som genomförts har medfört att åtgärder vidtagits för att rätta till funna säkerhetsbrister och ytterligare stärka djupförsvaret. SKI anser samtidigt att det pågående moderniseringsarbetet måste fortsätta så att alla reaktorer i drift på 2000-talet når en säkerhetsnivå som motsvarar moderna konstruktionsprinciper.
Den förändringstakt som präglar kärnkraftindustrin idag medför stora utmaningar. Den höga investeringstakten, införandet av ny teknik, generationsväxlingen bland personalen samt beslutet att inleda avställningen av reaktorer spelar här in. Tecken finns på hårt belastade organisationer och stor konkurrens om kvalificerade specialister samtidigt som den ekonomiska konkurrensen hårdnar på en avreglerad elmarknad.
SKI känner oro för att ett avtagande intresse för kärnteknisk utbildning på högskolenivå på sikt kan komma att inverka menligt på säkerhetsarbetet. Man måste i tid grundligt analysera läget och vidtaga lämpliga åtgärder. SKI kommer att ta initiativ till en utredning om hur Sverige skall kunna tillförsäkra sig kompetens att säkert driva kärnteknisk verksamhet i ett längre tidsperspektiv. Även industrin och högskolorna har ett stort ansvar på detta område.
Revisionsavställningarna för flera av reaktorerna blev 1997 längre än vad som ursprungligen planerades som en följd av omfattande ändringsarbeten och upptäckta skador vid kontroller och provningar. De flesta av skadorna är tecken på naturliga åldringsmekanismer som uppkommer efter en tids drift. Vid anläggningarna finns en beredskap att hantera dem men avställningarnas längd tenderar att öka på grund av att oförutsedda åtgärder måste vidtas.