Sedan Tjernobylolyckan 1986 har mängden cesium-137 (137Cs) i renkött uppmätts i samband med slakt dels via köttprov, dels via direkt mätning av slaktkroppar. Slaktkroppar över gränsvärdet har kasserats. De första åren kasserades många slaktkroppar, men idag kasseras bara någon procent av den totala slakten. Renarnas intag av 137Cs växlar med årstiderna vilket visar sig i renarna, som har höga cesiumnivåer på vintern och låga på sommaren.
Från 1986 till 2004 har halterna av 137Cs i ren minskat långsiktigt i Sverige med en genomsnittlig effektiv halveringtid på 5,3 år. Nedgången var snabbare i början men har sedan planat ut. I dagsläget kontrolleras renar vid slakt i 16 av Sveriges 51 samebyar, men ofta krävs kontroll bara i en del av byn eller under viss del av året. Förutom mätningar vid slakt genomförs mätningar på levande renar. I områden där många renar ligger över gränsvärdet vidtas åtgärder för att minska risken för kassation. Ändring av slakttidpunkt och utfodring är de åtgärder som visat sig vara mest praktiska och effektiva.
Staten betalar ersättning till renägarna för kostnader i samband med dessa åtgärder. Behovet av åtgärder, och därmed kostnaderna, har minskat med tiden. I södra Västerbotten och nordligaste Jämtland, där nedfallet från Tjernobyl var högst, kommer det förmodligen att dröja minst tio till tjugo år innan man helt kan sluta med åtgärder och kontroll.