Poddavsnitt 16: Så fungerar oberoende härdkylning - stor säkerhetshöjning av svensk kärnkraft

I det här avsnittet av Strålsäkert från Strålsäkerhetsmyndigheten ska vi berätta hur systemet fungerar och varför det införts, välkomna!

Men vi ska börja med att förklara övergripande hur ett kärnkraftverk fungerar och vilka säkerhetssystem som finns för att sen gå vidare och beskriva vilken roll den oberoende härdkylningen kan spela. Och med oss för att förklara och berätta har vi Jan Hanberg, chef för enheten för systemteknik och Karin Liljeqvist som är utredare på samma enhet.

–  Tackar!

Jan och Karin ska vi börja i själva hjärtat av en reaktor där bränslet som innehåller uran finns, vad är det som händer där - i en reaktor som är drift?

Karin: I hjärtat av kärnkraftsreaktorn har vi en härd som består av en förening av uran. I härden som finns i reaktortanken sker en kedjereaktion (fission) som genererar värme som i sin tur får vatten att koka så att ånga bildas. Ångan går till en turbin som börjar snurra och som är ansluten till en generator som genererar elektricitet.

– Vad är det viktigaste när det gäller säkerheten i ett kärnkraftverk?

Karin: Det viktigaste är att under alla omständigheter kunna kyla härden och det gäller även om man stoppat kedjereaktionen, som man gör med hjälp av styrstavar, för även efter det har man en så kallad resteffekt som genererar värme. Om man inte kyler härden trots att kedjereaktionen har upphört så kommer härden att smälta, det blir en härdsmälta.

– Vilka system finns det normalt sätt för att kyla härden på en svensk reaktor som är i drift?

Karin: Dels finns de normala systemen när reaktorn är i normal drift som pumpar in havsvatten för att föra bort ångan. Men skulle det ske en störning så finns det flera olika säkerhetssystem som startas automatiskt. De har dels funktionen att pumpa in vatten och fortsätta kyla härden och dels att föra bort ångan om man inte har tillgång till turbinen.

– Och normalt sätt så drivs de här systemen av det yttre elnätet men finns det system som kan gå in om det yttre nätet faller bort?

Karin: Ja det finns nödkraftsdieslar som startar vid en störning och driver de här systemen.

– Då kommer vi in på det här med oberoende härdkylning, när träder oberoende härdkylning in om de andra systemen fallerar?

Jan: Man kan säga att även innan den oberoende härdkylningen fanns på plats så Fanns det åtskilliga säkerhetsfunktioner som tog hand om störningarna och kunde kyla härden. Med den här nya funktionen, OBH, så stärker man upp så anläggningarna så att man blir tåligare mot sådana händelser som är mycket osannolika men som tidigare anläggningar inte var tåliga för.

– Kan du ge exempel på vilka händelser det kan vara?

Jan: Det kan vara en riktigt allvarlig jordbävning, höga havsnivåer och isstormar. Vi kallar dem yttre händelser, sådant som har med naturfenomen att göra. Och en av konsekvenserna av det är att den yttre elmatningen kan slås ut så att anläggningen inte har tillgång till yttre elkraft, det är en allvarlig konsekvens i sig.

– Så om nöddieslarna slås ut det är då som den oberoende härdkylningen träder in?

Karin: Ja och nöddieslarna kan också slås ut av elstörningar och då finns här ett oberoende system.

– Och just namnet säger att det är oberoende, vad är det oberoende av?

Karin: Det är just oberoendet av övriga säkerhetssystem som är huvudsyftet och att det ska vara robust och funktionsdugligt även om andra system slås ut.

–  Vad gör OBH rent konkret?

Jan: Väldigt enkelt och generaliserat så kan man säga att den oberoende härdkylningen pumpar in vatten för att kyla härden och sedan har den en funktion för att föra bort det varma vattnet och den energi som finns där.

Karin: Det handlar om att se till att härden inte smälter, att hålla den väl kyld, i åtminstone 72 timmar.

– 72 timmar är det krav som myndigheten har satt upp som krav, vad händer efter 72 timmar?

Karin: Då har man vunnit 72 timmar i tid och har möjlighet att återställa annan utrustning eller använda mobil utrustning, man måste också ha en plan för hur det ska gå till. I långtidsförloppet måste man också kunna ta sig ner till ett säkert läge, så kallad kall-avställning när man inte kokar vatten längre men ändå måste kyla härden.

Jan: Man kan också säga att i och med kravet på oberoende härdkylningen har vi ändrat kravnivån. Tidigare hade vi kravet att anläggningen skulle klara sig ett dygn, nu lyfter vi det till tre dygn så att man skapar sig mer tid med den här funktionen.

– Är kravet på 72 timmar något som Strålsäkerhetsmyndigheten kommit på själv eller är det internationella krav?

– Jan: Det är egentligen inget krav internationellt, men det genomfördes ju väldigt mycket analyser och studier efter kärnkraftsolyckan i Fukushima. Genom EU gen omfördes ju stresstesterna. Kravbilden på oberoende nedkylning kom utifrån de analyser som gjordes inom stresstesterna och där satte man upp som ett analys- krav tre dygn, och det kravet har de flesta länderna använt sig av och så gjorde även vi i Sverige.

– Men det var väl ändå så att oberoende härdkylning hade diskuterats redan innan Fukushima?

Jan: Ja, det stämmer. 2005 trädde nya konstruktions krav för kärnkraftsreaktorer i kraft i Sverige. Inför de föreskrifterna så hade vi diskuterat mycket om om det skulle finnas ett krav på någon form av oberoende härdkylning. Vi hade inte riktigt det namnet då, men funktionen i sig. Det fanns vissa osäkerheter om hur det skulle fungera och myndigheten bestämde sig för att inte ta in det kravet då men att utreda det vidare. Så det var verkligen på agendan och diskuterades mycket hur det här skulle kunna fungera. Och när olyckan inträffade i Fukushima så sa vi att vi ska dra lärdomar från de erfarenheter som vi kan få ifrån den olyckan innan vi fattar besluten, så att de blev försenade några år på grund av erfarenheter från Fukushima, kan man säga.

– Och de nämnde stresstesterna där som gjordes inom EU kan du bara kort beskriva vad stresstesterna gick ut på.

– Jan: Efter kärnkraftsolyckan i Fukushima så var det ett ministermöte inom EU där man bestämde sig för att alla europeiska kärnkraftverk skulle genomgå vad man kallade stresstester. Det handlade om att analysera för att se hur robusta anläggningarna är för så kallade yttre händelser då någonting som händer i omgivningen runtomkring, till exempel jordbävning. Då s kom man överens om analysförutsättningar, för hur man skulle analysera det här och sedan genomfördes det omfattande granskningar där olika europeiska länder granskade varandra i något som kallades för Topical peer review.

– Och sedan kom då diverse krav från respektive land på industrin om vilka krav de ska leva upp till?

– Jan: Ja, och det blev lite olika typer utav krav inom olika länder. För svensk del så togs det fram, eller de gjorde alla länder, något som vi kallar för en nationell handlingsplan med många typer av krav. Och för svensk del så var kravet på oberoende härdkylning, på konstruktions sidan, den mest omfattande delen.

–  Finns det några andra krav som du kan nämna?

– Ja, man kan t.ex. säga att deras beredskapsorganisation hade krav på att kunna hantera EN händelse vid en reaktor på ett kärnkraftverk. Ofta är det ju flera reaktorer på ett kärnkraftverk, som till exempel i Forsmark finns det tre stycken reaktorer på samma anläggning. Det har vi nu ändrat så att nu är det krav på att kunna hantera händelser som inträffar samtidigt på flera reaktorer vid en anläggning. Det är ju ganska troligt om det skulle ske igen. En riktigt allvarlig jordbävning skulle mer eller mindre drabba alla tre.

– Om vi går tillbaka till till oberoende kylning. Hur fria har de som driver kärnkraftverket varit i att utforma olika tekniska lösningarna för det här?

– Karin: SSM har ju ställt krav på den här funktionen. Sedan har ju tillståndshavarna, kärnkraftverken, haft möjlighet att realisera funktionen så att den uppfyller den kravbilden. Men utöver det så har de haft fria händer.

– Så tekniken kan se ganska olika ut på de tre olika kärnkraftverken?

– Karin: Ja, det finns skillnader

– Och som jag förstår det så behövs ändå pumpar som måste drivas med el för att kunna kyla härden. Diskuterades det någon gång att att ställa krav på ett passivt system som kan fungera även utan pumpar som kräver el.

– Jan: Det diskuterades olika typer av lösningar ute på kärnkraftverken och man kunde tänka sig system som är ångdrivna och inte är elberoende eller pumpar som direkt är kopplade på ett dieselkraftverk eller pumpar som är eldrivna, så olika typer diskuterades. Men att gå så långt som att göra passiva system är inte riktigt rimligt i ett befintligt verk. Nya anläggningar bygger passiva säkerhetsfunktioner, men det är en näst intill omöjligt att bygga in i ett befintligt kärnkraftverk.

– Men det var en fråga som diskuterades ändå?

– Jan: Inte mycket, det var ganska uppenbart att det är ett för stort ingrepp i anläggningen.

– Oberoende hårdkörning har alltså kommit till efter att Strålsäkerhetsmyndigheten har ställt krav på att det här ska installeras senast den sista december 2020. Och nu i januari 2021 har alltså alla sex reaktorer som ska drivas vidare det här systemet i drift. Men Jan du var inne på lite andra länder, hur ser det ut där, har man det här systemet även i något annat land?

– Jan: Jag nämnde ju stresstesterna som genomfördes i alla europeiska länder efter kärnkraftsolyckan i Fukushima och de analyserna gjordes på likartat sätt och alla länder vidtog åtgärder för att stärka sina anläggningar. Väldigt mycket har handlat om att ha någon form av en så oberoende som möjligt funktion för att kyla härden, och sedan så har det realiserats på lite olika sätt i de olika länderna

– och det kan se lite olika ut, men kravet finns där i alla fall?

– Jan: Kravet är väldigt likartat. Jag tror att de flesta länderna har använt sig och tar avstamp i de här analysförutsättningarna för de krav som de har fattat. I de svenska anläggningarna så har vi i princip satsat på en funktion som är väldigt robust och klarar av alla de händelser som vi tänker oss. I andra länder har man olika funktioner för att hantera olika händelser, några funktioner för att hantera en jordbävning och andra för att hantera en översvämning och så vidare. Det är lite olika strategier man har valt.

– När du säger att det är ett så robust system betyder det också att man har fått göra förändringar inne i själva reaktorn. För den måste väl vara lika robust som OBH så att inte bara OBH som står kvar och fungerar om något riktigt allvarligt inträffar?

– Karin: Inne i själva reaktorn och i reaktor tanken, där har inte skett några ändringar och där vill man inte gå in och ändra på saker. Det har för stor påverkan och medför risker i sig. Så någonstans längs vägen så kopplar det här nya systemet på befintliga rör och då har man ju behövt verifiera att de strukturerna tål de här händelserna så långt som det är rimligt och möjligt helt enkelt.

– Men hela systemet måste leva upp till de här kraven?

– Karin: Ja, det måste det. Men det blir lite skillnad i att bygga nya komponenter och strukturer. Då kan man ju ställa de kraven från början. När det gäller befintliga så handlar det mer om att man behöver kunna visa med analyser att de faktiskt håller.

– Hur var reaktionen från från industrin då när ni börjar diskuterar de här kraven?

– Jan: Jag skulle säga att på grund av att vi har haft det på bordet och diskuterat någon form av sådan här funktion under många år så var de väl förberedda. Historiskt sett så är det alltid så att man lägger ganska mycket kraft efter olyckor för att dra lärdomar från olyckorna och stärka upp anläggningarna. Så jag tror att industrin var väldigt införstådd i att det skulle krävas väldigt stora åtgärder för att förstärka säkerheten mot sådana händelser som som har med yttre händelser att göra.

– Vad har du funnit för utmaningar på vägen då? För övrigt har ganska många år innan det här har blivit verklighet.

– Jan: Jag skulle nog säga att det skulle man nog behöva behöva fråga de som jobbar ute på kärnkraftverken vad som har varit de största utmaningarna. Men jag tror att en sak är det som Karin var inne på. Hur nya funktioner ansluter till den befintliga funktionen. Det har varit en stor utmaning.

– Karin: och sedan är det i allmänhet många vägval. Ofta så kan det vara så att man har krav som lite går emot varandra, man vill ha ett oberoende å ena sidan, man vill att det ska vara enkelt å andra sidan. Man vill kanske använda andra tekniska lösningar inom befintlig anläggning å ena sidan och andra sidan så vill man ha beprövad teknik, så det är många olika avvägningar längst vägen.

– Och varför har det tagit så pass lång tid då? Från när ni började diskutera det här och när ni började ställa krav?

– Jan: En sak att det tog en viss tid att formulera kravbilden så att vi fick en relevant och bra kravbild, och sedan efter det att besluten fattades så har det förstås gått ett antal år, det är säkert bortåt sex år. Men det tog inte lång tid för så här stora ingrepp i en befintlig anläggning, det nog är nog att betrakta som en relativt kort projekt, tid som de har haft på sig för att åstadkomma det här.

– Om man jämför med andra säkerhetsfunktioner i ett kärnkraftverk, hur stort ska man säga att införandet av oberoende härdkylning är, historiskt?

– Jan: Det är svårt att svara på den frågan direkt, men kärnkraftverken konstruerades ju från början för att vara mycket säkra anläggningar och de var mycket säkra. Men baserat på ny teknik och erfarenheter från driften så har det ju tillförts högre krav på säkerhet och tillförts funktioner. Ju säkrare en anläggning är, desto mindre blir ju oftast varje ny säkerhetshöjande åtgärd. Så på åttiotalet så byggdes ju de här haverifiltren som kom efter olyckan i Harrisburg, och det var ju i sig en stor säkerhetshöjande sak och det här är ju också en mycket stor säkerhetshöjande sak, men svårt att kvantifiera.

– Och du nämner haverifiltrena, kan ni beskriva kort hur fungerar de?

– Karin: Ja, i en situation när det är ingen härdkylning fungerar, och i det här fallet så gäller det även den oberoende härdkylningen. Vi har ingen inpumpning av vatten till härden så kommer vattnet att fortsätta koka och bli till ånga. Till slut så kommer härden att friläggas, vi kommer få en härdsmälta och det kommer att frigöra radioaktivitet. Denna ånga som bildas kommer att hamna i inneslutningen, den stora betongbyggnaden som reaktortanken finns i. Det kommer att bygga upp ett tryck och till slut så blir trycket så högt så att det riskerar att skada inneslutningen, och det vill vi inte för inneslutningen är ett skydd mot omvärlden för att det inte ska komma ut radioaktiva ämnen. Då behöver man tryckavslaste, lätta på trycket och öppna upp, och då gör man det så att man släpper ut ånga så att de går via ett filter så att radioaktiva partiklar kan filtreras bort. Det finns lite olika typer av filter, men att det som släpps ut är betydligt mycket mindre radioaktiva partiklar än de hade varit utan effekt,

– och som jag förstår så öppnas de där automatiskt av spräng bläck om trycket blir för högt eller kan man öppna det manuellt också?

– Jan: Man kan öppna om både manuellt och genom sprängbläcket precis som du säger. Men den stora nyttan med det här är ju alltså om man har haft ett haveri som har gått så långt så att man har en härdsmälta så att man verkligen har fått ut mycket aktivitet i anläggningen. Då är det filtrerade utsläpp som tar bort väldigt mycket av den radioaktivitet som finns.

– Som jag har förstått det hade man inte de här haverifilterna i Fukushima, hade man haft det, hur hade det påverkat utgången av olyckan?

– Jan: Det är svårt att spekulera för mycket, men det hade varit väsentligt mindre konsekvenser, väsentligt mindre konsekvenser om de hade haft haverifilter där.

– Hur kommer det sig då att inte så många andra länder som har installerat haverifilter, vet ni det?

– Jan: Nej, det skulle vara att spekulera för mycket. Men för svensk del så var det ett regeringsbeslut på 80- talet att bygga om här. Så här i efterhand så får man nog betraktat det som ett mycket bra beslut.

– Det verkar ju som att många av de här kraven kommer efter olyckor eller allvarliga tillbud, och kan ni ju säga mer om det, du nämnde Harrisburg, Three mile island, kom det någonting annat ur det förutom haverifiltrena, Karin?

– Karin: Ja, i Harrisburg så hade man ju problem med instrumentering som visade felaktig information, så den gjordes ganska mycket utvecklingsarbete kring instrumentering då och även arbete kring mänskligt felhandlande, MTO aspekterna, Människa, teknik och organisation. Hur man agerar i en sådan situation och hur man tolkar information. Så det var inte kanske några stora konstruktionsändringar förutom då haveri filtarna i Sverige som kom av det.

– Och olyckan i Harrisburg medförde inte några stora konsekvenser för människa-miljö, så det var egentligen inga större utsläpp, men ändå fick det väldigt stor uppmärksamhet. Hur kommer det sig egentligen?

– Jan: Jag skulle väl säga att det var ju en händelse som man hade betraktat som väldigt osannolik. När det hände i en relativt ny konstruerad reaktor så så väckte det väldigt mycket uppmärksamhet.

– Karin: Men det ledde till mycket arbete kring haverihantering, eftersom man trodde att det var så väldigt osannolikt, så hade man väl kanske inte heller tänkt så där värst mycket på hur man skulle hantera en sådan situation och ett eventuellt radioaktivt utsläpp. Och det har man ju fokuserat betydligt mer på efter den händelsen.

– Om vi går vidare då, 1986 olyckan i Tjernobyl i nuvarande Ukraina, vad kom ut av det? Nu gäller säkerhets tänk.

– Karin: De är mycket säkerhetskulturaspekter, det är en helt annan typ av reaktor än vad som finns i Sverige eller nästan någon annanstans i världen. Det var också väldigt speciella omständigheter, så mycket lärdomar kring säkerhetskultur och ledarskap och beslutsfattande, men inte rent konstruktionsmässiga aspekter för våra typer av reaktorer. Men för den typen av reaktorer var det även konstruktionsmässiga lärdomar.

– Och säkerhethetskultur då menar du de man brukar kalla för MTO frågor, Människa, teknik, organisation. Det fick en stor skjuts då inom kärnkraftsindustrin?

– Jan: Ja, och även från myndighetens sida. Så kom fick vi mera fokus på den typen av frågor.

– Och så kommer vi till Fukushima i Japan. Vad var det mer? Förutom, stresstesterna, som kom ut av det när det gäller kärnkraftssäkerhet?

– Jan: Jag skulle nog säga att en stor sak var att det var en händlese som blev väldigt utdragen i tid. Man hade mer haft fokus på betydligt snabbare förlopp tidigare och därav det här kravet på 72 timmar. Sedan så var det ju det vi kallar yttre händelse, en jordbävning med en Tsunami som som följd, och det var en för svenska situationer så hade vi ju ökat kraven med de nya konstruktionsföreskrifterna som trädde i kraft 2005 på tålighet mot sådana här typ av händelser. Men det här satte ändå strålkastarljuset på hur allvarligt det kan bli.

– Har Karin något att tillägga?

– Karin: Jag tänker på det vi nämnde tidigare att det kan hända på flera block samtidigt, inte bara på ett block i taget, utan att vi behöver förbereda oss på händelser som drabbar flera block.

– Jan: Absolut, det var en stor lärdom därifrån.

– Hur ser ni som jobbar med kärnkraftssäkerhet på att många av kraven och tankarna de kommer upp efter ett tillbud eller en olycka? Jag antar att det är svårt att tänka efter vad som kan hända utan att det har hänt, men hur resonerar ni kring de frågorna?

– Jan: Men det är viktigt att dra lärdomar från inträffade händelser, både stora och små skulle jag säga. Det finns ju system för att sprida lärdomar även från mindre allvarliga händelser, och det är viktigt. När det är allvarligare händelser som inträffat så sker det utredningar och erfarenhetsåterföringar och man drar lärdomar och man höjer kraven och därmed höjer säkerheten. Men för svensk del så skedde det en krav höjning med de här konstruktionskraven med nya föreskrifter som jag nämnde tidigare trädde i kraft 2005 och det ledde till väldigt omfattande säkerhetshöjande åtgärder ute på de svenska kärnkraftverken. Det var arbete som pågick från 2006 till 2013 kan man säga, och som ledde till väsentligt höjd säkerhet.

– Kan ni göra exempel på det som du inte berättat om tidigare?

– Jan: Vi ställer krav på vad vi kallar för diversifiering i kärnkrafts säkerhet, och med diversifiering menar vi att en säkerhetsfunktion ska kunna utföras på i princip två olika sätt, så att om det är fel, om man nu har en viss konstruktions lösning på en ventil så ska alla ventiler inte vara utformade på det sättet. Man ska ha ventiler som är utformade på ett annat sätt, så att om det är något principiellt fel i konstruktionen så ska det inte slå ut allt. Det blev omfattande konstruktions ändringar av den typen av krav.

– Karin: Jag tänker som svar på din fråga angående det här att man lär sig av erfarenheter. Jag tänker också att OBH adresserar ett väldigt brett spektrum av händelser och här har vi robustheten som en ledstjärna just för att vi inte ska hamna i att vi löser ett specifikt smalt problem. Det har hänt en grej här, men då löser vi den och sedan hände nästa grej och så löser vi den. Nu har vi ett system på plats som är väldigt robust och adresserar förhoppningsvis även de händelser som vi inte riktigt har tänkt på.

– Jan: Det är en viktig poäng.

– Och vi har ju haft tillbud även även i Sverige. Tänker närmast på det som hände i Forsmark 2006. När el nätet slogs ut på något sätt, skulle skulle oberoende hårdkörning kunna hjälpa till vid ett sådant tillfälle?

– Karin: Ja, precis. Det visade ju på vikten av det här oberoendet som vi har pratat om. I det fallet så var det en elstörning som kunde fortplanta sig i elsystemet och slå ut flera delar av de,t ett vad vi brukar kalla fel med gemensam orsak. Den här oberoende härdkylningen har en helt separat kraftförsörjning, där man har säkerställt oberoendet, att störningar som kommer utifrån ska inte kunna slå ut oberoende härdkylnings kraftförsörjning. Man har separerat både rent fysiskt och även funktionellt, val av komponenter och så vidare.

– Så det är helt oberoende även av ytre elsystem. Men vad får pumparna till OBH sin el ifrån om de skulle behöva användas

– Karin: Från OBH:s egna elkraftsystem och med en egen generator.

– Intressant. De här kraven som finns för OBH de är ju anpassade till de reaktorer som finns i Sverige idag. Om det skulle byggas nya reaktorer skulle ni ställa samma krav då, jag tänker på andra typer av reaktorer?

– Jan: Den kravbild som vi nu har lagt på den oberoende härdkylningen skulle ju förstås finnas om det skulle byggas en ny anläggning i Sverige. Men de moderna reaktorkonstruktionerna har tagit med erfarenheterna efter olyckan i Fukushima så att de moderna Reaktorkonstruktionerna är i sig sådana att de uppfyller, nog tror jag, alla de här kraven vi ställer på den oberoende kylningen

– Gäller det också den typen av reaktor man ofta hör om idag, de såkallade SMR reaktorerna, Small modular reactors, som sällan är större än 300 megawatt elektrisk effekt?

– Karin: Jag tänker att leverantörerna av SMR har förmodligen beaktat lärdomarna från Fukushima i sin konstruktion. Annars skulle de nog ha svårt att sälja sina reaktorer i de fall Fukushima händelsen är relevant för en SMR.

– Men oavsett det så skulle ni ställa krav på den funktionen om någon skulle vilja bygga en sådan reaktor i Sverige?

– Jan: Ja det är jag övertygad om.

– Finns det ytterligare säkerhetskrav som ni kommer att ställa krav på eller som ni funderar kring?

– Jan: Vi ser inget direkt framför oss där vi tror att de kommer att vara några direkt nya säkerhetshöjande krav. Men erfarenheten säger väl att det dyker upp nya lärdomar och som säkerligen kommer resultera i någonting av karaktären - nya krav i framtiden. Men vi kan inte säga i dagsläget vad det skulle kunna vara.

– Då tänker du på tekniska krav, funktioner och system.

– Jan: Jag tänker på konstruktions krav, det stämmer.

– Karin har du något att tillägga där.

– Karin: Nej, jag tänker som Janne att både vi och kärnkraftsverken följer både utveckling inom vetenskap och teknik, erfarenheter och händelser som inträffar både nationellt och i världen och drar lärdomar av det. Sen får vi se vad det leder till. Men förhoppningen är att med det här är robusta oberoende systemet så har vi täckt in väldigt många olika typer av händelser och betydligt mer allvarliga och mer osannolika händelser.

– Är det alltid så att det är myndigheter som lyfter behov av nya system, krav och så vidare,eller kan det komma också från industrin bland? Alltså att de ser en svaghet och skulle vilja jobba med det?

– Jan: Jag skulle säga att de som arbetar ute på kärnkraftverken ständigt arbetar med att höja säkerheten, men de stora stegen som till exempel haveri filtren då, och oberoende härdkylning nu, de är drivna av nya krav från myndighetens sida.

– Och de här funktionerna då som till exempel OBH och Haveri filtret. Hur ska man veta att de verkligen fungerar när de verkligen behövs? Eftersom de sällan inträffar någonting som gör att de behöver gå igång. Testar man dem regelbundet?

– Karin: Ja, i den utsträckning som är möjlig, de försöker också göra det under realistiska förhållanden, man provar regelbundet alla system som tillgodoräknas för säkerhetsfunktioner.

– Hur ser tillsynen ut från myndighetens sida när det gäller just de här säkerhets funktionerna?

– Jan: Det är en del av våra normala tillsyn, att vi följer upp den provning som görs ute på kärnkraftverken.

– Karin: De har också skyldighet att rapportera till oss om de hittar avvikelser.

– Jan: Precis.

– Tack Jan Hanberg och Karin Liljeqvist på enheten för systemteknik som hör till avdelningen för kärnkraftssäkerhet.