Joniserande strålning
Med joniserande strålning avses strålning som är så energirik att den kan rycka loss elektroner från de atomer som den träffar och förvandla dem till positivt laddade joner. Joniserande strålning i form av alfa-, beta-, gamma- och neutronstrålning uppkommer när radioaktiva ämnen sönderfaller.
Hälsoeffekter av joniserande strålning
Radioaktiva ämnen kan skada kroppen genom den joniserande strålning de sänder ut. Strålningen påverkar kroppens celler så att de skadas eller dör. Cellerna kan repareras och då läks skadorna, men om strålningen är mycket kraftig hinner kroppen inte reparera cellerna. Då kan så många celler skadas att hela organ slutar fungera. Det är livshotande. Celler kan också repareras fel och så småningom bilda en tumör. Sannolikheten för detta är liten eftersom kroppen normalt har goda mekanismer för att oskadliggöra skadade celler.
Akuta strålskador
Hög exponering för joniserande strålning på kort tid orsakar omedelbara skador på främst benmärg samt mag- och tarmslemhinnor. Skadorna kan visa sig redan inom ett par timmar. Bland annat minskar benmärgens produktion av blodkroppar, som utgör kroppens försvar mot infektioner. En strålskadad person blir därför mycket infektionskänslig, men med god medicinsk vård kan en exponerad person överleva även höga stråldoser. En annan benämning på akuta strålskador är allvarliga deterministiska hälsoeffekter.
Sena strålskador
Låga stråldoser kan orsaka sena skador som cancer och ärftliga skador. Skadorna kan visa sig först många år efter exponeringen. Risken för sköldkörtelcancer ökar framförallt hos barn vid intag av radioaktivt jod. Hittills har forskare inte funnit några statistiska belägg för att joniserande strålning orsakar ärftliga skador hos människor. Däremot har sådana skador upptäckts bland djur och därför antar forskare att även människor kan drabbas. En annan benämning på sena strålskador är stokastiska hälsoeffekter.
Grundläggande strålskyddsprinciper
För att skydda dig mot joniserande strålning finns det några grundprinciper att följa:
- Tid: stanna så kort tid som möjligt i miljöer med förhöjda nivåer av strålning.
- Avstånd: håll så stort avstånd som möjligt mellan dig och strålkällan, alltså de radioaktiva ämnena.
- Skärmning: ha så mycket skärmande material som möjligt mellan dig och strålkällan, alltså de radioaktiva ämnena.
Du ska dessutom undvika att få i dig radioaktiva ämnen via inandning eller föda. Tänk också på att undvika att få i dig radioaktiva ämnen som kan ha hamnat på din hud, i ditt hår eller på dina kläder.
Strålskyddsprinciperna i praktiken – kärnteknisk olycka
Vi exempelvis en kärnteknisk olycka medför inomhusvistelse oftast ett längre avstånd till strålkällan, och husets väggar och tak ger skärmning när radioaktiva ämnen passerar vid ett luftutsläpp eller hamnar på marken utanför. Inomhusvistelse med stängda dörrar och fönster, om möjligt avstängd ventilation minskar dessutom risken att andas in radioaktiva ämnen när ett luftutsläpp passerar utanför.