Ökad kunskap om uppskattning av exponering från radioaktiva ämnen vid ESS i Lund – viktig för beredskapen i händelse av en olycka
Forskningsanläggningen ESS (European Spallation Source) utanför Lund är under uppbyggnad och kommer när den är i drift att skapa ett stort antal ovanliga radioaktiva ämnen. Strålsäkerhetsmyndigheten har tidigare i en studie visat vilka radioaktiva ämnen som skulle kunna ha störst påverkan på allmänheten vid en allvarlig olycka. I en ny studie har forskare vid Linköpings universitet studerat mätmetoder för uppskattning av stråldoser vid inandning av radioaktiva ämnen vid en ESS-olycka.
Om en allvarlig olycka sker vid ESS kan luftburna radioaktiva ämnen (radionuklider) sprida sig i närområdet och påverka människor som andas in partiklarna. Vid olyckor i kärntekniska anläggningar, som kärnkraftverk, har man god kunskap om vilka radionuklider som frigörs och hur man mäter dem. Vid ett utsläpp från ESS handlar det om helt andra radioaktiva ämnen som är betydligt ovanligare och där kunskapen om mätmetoder är bristfällig. I forskningsprojektet som finansierats av Strålsäkerhetsmyndigheten har forskare vid Linköpings universitet undersökt hur man kan mäta och uppskatta hur stor dos en människa exponerats för av de vanligaste förekommande radionukliderna från ESS.
Det radioaktiva ämne som visat sig påverka stråldosen mest vid ett utsläpp är radionukliden gadolinium-148. Denna radionuklid är en alfastrålare, som om den släpps ut i omgivningen, kan komma in i människokroppen via mat eller inandning vilket kan ge negativa hälsoeffekter. I studien presenterar forskarna en metod för att uppskatta dosbidraget från radionuklider som kommer in i människokroppen via inandning. Metoden kombinerar mätning av exponering till lungorna via en helkroppsmätare och mätning av vad som utsöndras via urinen när radionukliderna har passerat igenom kroppen. De simulerade resultaten visar att det går att kvantifiera upptaget till lungan vid dosnivåer ned till 1 mSv (millisievert) med helkroppsmätningar. De simulerade resultaten av mätningarna av urin ger däremot inte samma noggrannhet utan kan endast användas vid högre dosnivåer, storleksordning 10 mSv.
För att få bättre kunskap och förståelse föreslår forskarna ytterligare studier där man bland annat utvecklar radiokemiska separationsmetoder för att kunna isolera alfastrålaren gadolinium för spektrometriska mätningar i prover som urin, luftfilter etc. Peter Frisk på Strålsäkerhetsmyndigheten ser ett behov av fler studier, inte minst eftersom anläggningen i sig är ny för Sverige och de radionuklider som kommer att produceras är tämligen ovanliga i mätsammanhang.
– Validerade mätmetoder för att uppskatta stråldosen från radionuklider som gadolinium, volfram och hafnium som kan bli aktuella vid en olycka på ESS saknas idag. Det behövs därför ytterligare forskning i strävan att fylla dessa kunskapsluckor för att i framtiden kunna genomföra mer pålitliga dosuppskattningar, säger Peter Frisk.
Ett utsläpp vid ESS bedöms av Strålsäkerhetsmyndigheten endast ge en påverkan på området närmast anläggningen. När ESS tas i drift kommer det att finnas en beredskapszon med en ungefärlig utsträckning på 700 meter kring anläggningen. Inom beredskapszonen ska varning för befolkningen förberedas och det ska finnas en planering för inomhusvistelse.
Ytterligare information: Peter Frisk via Strålsäkerhetsmyndighetens pressjour: 08-799 40 20.