Nationell plan för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall i Sverige är uppdaterad

Den första nationella planen togs fram 2015. Sedan dess har ramverket med lagar och förordningar som styr kärntekniska verksamheter och hantering av radioaktiva produkter förändrats. Det finns även ändringar i det svenska kärnkraftsprogrammet som påverkar innehållet. Det här är den första uppdateringen av den nationella planen. 

– Utmaningarna med avfallshanteringen lyfts tydligare i den uppdaterade planen. Det är också större fokus på avveckling och rivning av reaktorer som en del av förändringarna i det svenska kärnkraftsprogrammet, säger Sara Sundin, utredare på Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) och projektledare för arbetet med uppdateringen.

Utmaningar med radioaktivt avfall

Även om systemet för omhändertagande av allt radioaktivt avfall i stort fungerar väl så finns vissa utmaningar kopplade till avfall som inte kommer från kärnkraftverken. Motsvarande krav på gemensamma lösningar för omhändertagande, som finns för kärnkraftverkens avfall, finns inte för sådant kärntekniskt avfall som inte har sitt ursprung från kärnkraftverken eller för icke-kärntekniskt avfall. Slutförvaren planeras utifrån reaktorernas planerade drifttider och avveckling men övrigt radioaktivt avfall kommer sannolikt att produceras även efter det att slutförvaren planeras att stängas.

– Vissa avfallstyper är problematiska att hantera. De privata aktörer som idag står för omhändertagandet av dem ser en ekonomisk risk i att ta ansvaret och kan neka till att ta emot avfallet, förklarar Sara Sundin.

I år fick Strålsäkerhetsmyndigheten även ett regeringsuppdrag som innebär att redogöra för olika metoder för hur information och kunskap om slutförvaret för kärnbränsle kan säkerställas över lång tid. Uppdraget ska redovisas till Regeringen senast 1 oktober 2021.

Finansieringen av historiskt avfall är ytterligare en utmaning och kopplat till det har SSM under 2021 fått ett regeringsuppdrag att analysera ansvarsfördelningen för detta avfall och även vem som bör bära kostnaderna.

Förändringar i den uppdaterade nationella planen

I den uppdaterade planen lyfts det förändrade regelverket särskilt. Förändringarna innebär bland annat att statens sekundära ansvar för säkerheten förtydligats.

– Det innebär att staten har ett ansvar om en kärnteknisk verksamhet inte kan fullgöra sina skyldigheter för slutförvaret, säger Sara Sundin.

Andra förändringar som har påverkat innehållet i den uppdaterade planen:

• Ny strålskyddslag från 2018
• Strålsäkerhetsmyndighetens uppgifter inom finansieringssystemet överfördes till Riksgälden 2018. En uppdaterad finansieringslag och ny finansieringsförordning trädde i kraft 2017.
• Förändringar i det nationella kärnkraftsprogrammet.

Bakgrund till den nationella planen

Strålsäkerhetsmyndigheten ansvarar för att det finns en nationell plan för hantering av allt radioaktivt avfall och att planen följer EU-direktivet 2011/70/Euratom. Den nationella planen beskriver vilka typer av radioaktivt avfall som uppstår, hur avfallet ska hanteras, transporteras och slutförvaras. Den beskriver också vem som har ansvar för att detta görs på ett strålsäkert sätt. I planen redovisas även avfallsmängder som produceras idag samt uppskattningar av framtida avfallsmängder. Den nationella planen är inte styrande med avseende på åtgärder eller planer för hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall i Sverige, utan det är i första hand en sammanställning av gällande nationell policy och ramverk samt avfallsmängder.

– Den nationella planen beskriver övergripande de svenska principer som bygger upp en nationell policy, det organisatoriska och rättsliga ramverket samt de strategier som styr omhändertagandet av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall i Sverige, idag och i framtiden, säger Sara Sundin.