Strålsäkerhetsmyndigheten lämnar förslag för utveckling av regelverket för befintlig och framtida kärnkraft

Myndigheten föreslår bland annat ett antal lagändringar för att kunna införa ny reaktorteknik och nya driftsmodeller, samt att myndigheten ges möjligheten att införa en process för att tidigt värdera ny reaktorteknik och identifiera eventuella hinder för tillstånd.

Regeringen har gett Strålsäkerhetsmyndigheten i uppdrag att utreda förutsättningarna för nyttjande av befintlig och framtida kärnkraft. Myndigheten har inom uppdraget identifierat behov av utveckling av regler för såväl känd som för ny reaktorteknik. Det har även gjorts en analys av förutsättningarna för tillståndsprövning, inklusive prövning av samma reaktortyp för ett möjligt uppförande på flera platser, och hur detta kan påverkas av internationell samverkan och harmonisering.

I en tidigare delredovisning av uppdraget konstaterade Strålsäkerhetsmyndigheten att svensk lagstiftning för befintliga kärnkraftsreaktorer tillåter drift så länge anläggningarna är säkra. Slutredovisningen kompletterar nu delredovisningen med vissa ytterligare författningsändringar och andra åtgärder.

– Med de förslag på ny kärntekniklag som finns sedan tidigare och de förslag som myndigheten nu presenterar ser vi att en eventuell tillståndsprövning för ny kärnkraft kan effektiviseras utan att göra avkall på strålsäkerheten, säger Michael Knochenhauer, vikarierande generaldirektör för Strålsäkerhetmyndigheten.

– Vi föreslår även att det i Sverige införs en process för tidig värdering av ny reaktorteknik. Tillsammans med ökad internationell samverkan kan det förbättra myndighetens förutsättningar att göra tillståndsprövningen på ett effektivt sätt, och minska risken för att principiella frågor eller hinder för att ge tillstånd identifieras sent i konstruktionsarbetet, säger Michael Knochenhauer.

Myndigheten gör bedömningen att de föreskrifter som finns idag i stor utsträckning fungerar även för ny reaktorteknik.

– Kraven är i huvudsak funktionsinriktade och teknikneutrala och kan därför till stor del tillämpas för alla typer av reaktorer, även om vissa justeringar och kompletteringar kan behövas för andra typer av reaktorer än lättvattenreaktorer, säger Aino Obenius Mowitz, Strålsäkerhetsmyndighetens projektledare för regeringsuppdraget.

– Vi ser också behov av utveckling och kunskapsuppbyggnad som stöd för tolkning och tillämpning av föreskrifterna som är relevant för olika reaktortekniker, något som kommer att beaktas i myndighetens pågående arbete med utveckling av föreskrifter, säger Aino Obenius Mowitz.

Några av förslagen från Strålsäkerhetsmyndigheten:

• Borttagna begränsningar för antal reaktorer, samt likvärdiga förutsättningar för olika energislag gällande möjlig placering och det kommunala vetot, genom ändringar i miljöbalken.
• Ge viss ökad flexibilitet för olika typer och storlekar av reaktorer och nya aktörer.
• Förtydliga och förenkla tillståndsprövning, bl. a. genom att ta bort dubbel tillämpning av miljöbalken.
• Utöka och förtydliga Strålsäkerhetsmyndighetens mandat att besluta om tillstånd och föreskrifter. 
• Ökad internationell samverkan och möjligheter för kunskapsuppbyggnad om ny reaktorteknik, exempelvis genom att införa en process som föregår tillståndsprövningen.

Ytterligare information: Aino Obenius Mowitz, utredare och projektledare vid Strålsäkerhetsmyndighetens enhet för nationell normering via myndighetens pressjour, tfn 08-799 40 20.