Negativ utveckling för miljömålet Säker strålmiljö
Sverige får svårare att uppnå miljömålet Säker strålmiljö till 2030. Det beror bland annat på att det inte finns en plan för slutförvaring av icke kärntekniskt radioaktivt avfall från exempelvis sjukvård och forskning. Detta konstaterar Strålsäkerhetsmyndigheten i sitt bidrag till den årliga uppföljningen av Sveriges miljökvalitetsmål.
En säker strålmiljö är ett av Sveriges 16 miljökvalitetsmål och det mål som Strålsäkerhetsmyndigheten ansvarar för. Målet är uppdelat i fyra områden och för två av dessa – Strålskyddsprinciper och Elektromagnetiska fält – bedöms delmålen kunna uppnås till år 2030. Detta visar myndighetens årliga uppföljning av miljökvalitetsmålet.
För det tredje området, UV-strålning, är delmålet att antalet årliga fall av hudcancer orsakade av ultraviolett strålning år 2030 ska vara lägre än år 2000. Sedan tidigare har myndigheten konstaterat att det målet är svårt att nå. Antalet fall av malignt melanom har under de senaste 20 åren fördubblats och övrig hudcancer har under samma tid tredubblats. Hudcancer uppstår ofta flera decennier efter exponeringen, och den negativa utvecklingen har kopplats till den ökade exponeringen för sol och solarier som började redan under 1960-talet.
Från neutral till negativ utveckling
Nytt för årets uppföljning är en ny bedömning av det fjärde området, Radioaktiva ämnen. Detta beror på att det i dagsläget inte finns en långsiktigt hållbar planering för hur det icke kärntekniska radioaktiva avfall som genereras inom bland annat sjukvård och forskning ska omhändertas och slutförvaras. Befintliga och planerade slutförvar drivs av företag som samägs av ägarna av kärnkraftverken, och är i första hand avsedda för radioaktivt avfall från kärnkraftsindustrin. De har därmed ingen skyldighet, och ofta inte heller förutsättningar, att ta emot avfall från icke-kärntekniska anläggningar.
– Effekten av att det fortfarande saknas en hållbar lösning för detta icke kärntekniska avfall är på längre sikt en ökad risk för att människor och miljön utsätts för oönskad strålning. Om de icke kärntekniska aktörerna inte kan bli av med sitt radioaktiva avfall är detta både en verksamhetsrisk för aktörerna och en risk för otillräcklig kontroll över icke kärntekniskt radioaktivt material i Sverige, säger Siiri Latvala, utredare på enheten Nationell normering på Strålsäkerhetsmyndigheten.
Att det inte finns en hållbar lösning för det radioaktiva avfall som inte kommer från kärnkraftverken har konstaterats bland annat i en rapport inom IAEA:s avfallskonvention och i den svenska nationella avfallsplanen från 2021. I den IAEA-ledda internationella granskningen av Sveriges system för hantering av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle (ARTEMIS) som genomfördes våren 2023 rekommenderades Sverige att etablera en strategi för omhändertagande av icke kärntekniskt avfall. Sverige har tidigare fått en liknande rekommendation inom ramen för avfallskonventionen.
– Att den här frågan, som diskuterats under flera år och uppmärksammats i en rad rapporter och granskningar, ännu inte har fått en lösning, gör att vår bedömning av hela miljömålet Säker strålmiljö nu går från neutral till negativ utveckling, säger Siiri Latvala.
Ytterligare information: Siiri Latvala, enheten för Nationell normering via myndighetens presstjänst, tel. 08-799 40 20.
Fotnot: Avfallskonventionen heter The Joint Convention on the Safety of Spent Fuel Management and on the Safety of Radioactive Waste Management. ARTEMIS-granskningens fullständiga namn är Integrated Review Service For Radioactive Waste And Spent Fuel Management, Decommissioning And Remediation.
Säker strålmiljö – ett av Sveriges 16 miljömål
Sverige har 16 miljökvalitetsmål. Varje mål har preciseringar som förtydligar målet och används i det löpande uppföljningsarbetet. Regeringen har fastställt fyra preciseringar för Säker strålmiljö:
- Strålskyddsprinciper: Individens exponering för skadlig strålning i arbetslivet och i övriga miljön begränsas så långt det är rimligt möjligt.
- Radioaktiva ämnen: Utsläppen av radioaktiva ämnen i miljön begränsas så att människors hälsa och den biologiska mångfalden skyddas.
- Ultraviolett strålning: Antalet årliga fall av hudcancer orsakade av ultraviolett strålning är lägre än år 2000.
- Elektromagnetiska fält: Exponeringen för elektromagnetiska fält i arbetslivet och i övriga miljön är så låg att människors hälsa och den biologiska mångfalden inte påverkas negativt.