Avveckling av kärntekniska anläggningar i Sverige

Ägarna till kärnkraftsreaktorerna Oskarshamn 1 och 2 samt Ringhals 1 och 2 beslutade under 2015 att tidigarelägga den slutliga avställningen av dessa reaktorer. Oskarshamn 1 och 2 är under avveckling. Nedmonteringen och rivningen uppskattas ta cirka åtta år med planerad start 2020. Ringhals 1 och 2 ska tas ur drift i slutet av 2020 respektive 2019 och därefter avvecklas. Nedmonteringen och rivningen av de sedan tidigare stängda reaktorerna i Barsebäck och Ågesta påbörjas 2020. 

Avvecklingsprocessen pågår från det att en anläggning permanent stängs av, till det att allt radioaktivt material från verksamheten i anläggningen har avlägsnats på ett strålsäkert sätt.

Ett exempel: Avveckling av ett kärnkraftverk steg för steg

  1. Drift: Planeringen av den framtida avvecklingen pågår under hela den tid en kärnkraftsreaktor är i drift, det vill säga under hela den tid som reaktorn levererar el till elnätet.
  2. Permanent avstängning: Elproduktionen upphör permanent och får inte återupptas.
  3. Övergångsfas: Under övergångsfasen efter den permanenta avstängningen förbereder personalen nedmonteringen och rivningen av reaktorn och ser till att hela anläggningen är fortsatt strålsäker. Allt använt kärnbränsle transporteras till det centrala mellanlagret för använt kärnbränsle (Clab) i Oskarshamn. Reaktorsystemets insida rengörs, ofta kemiskt, för att få bort radioaktiva beläggningar och därmed minskas personalens exponering för joniserande strålning. Personalen tar även hand om radioaktivt avfall från drifttiden.  Som underlag för att planera nedmonterings- och rivningsarbeten görs systematiska mätningar för att kartlägga var det finns radioaktiva ämnen i anläggningen.
  4. Tillståndsprövning: Innan nedmontering och rivning får påbörjas krävs ett nytt tillstånd enligt Miljöbalken och ett godkännande från Strålsäkerhetsmyndigheten.
  5. Nedmontering och rivning: Under nedmonteringen och rivningen plockas i princip alla installerade system bort från anläggningen. Nedmonterade system tas, beroende på deras förorening med radioaktiva ämnen, omhand som radioaktivt eller konventionellt avfall.
  6. Sanering och omhändertagande av avfall: Byggnadsytor undersöks för radioaktiva ämnen och saneras vid behov så att rivningsavfallet kan omhändertas som konventionell avfall. De byggnader som inte ska användas till något annat rivs. Marken undersöks för att upptäcka radioaktiva ämnen och saneras vid behov.
  7. Friklassning: När allt radioaktiva material har tagits bort, och kvarvarande radioaktivitet är lägre än internationell accepterade gränsvärden, kan platsen avvändas för andra ändamål, den friklassas. Strålsäkerhetsmyndigheten fattar beslut om när detta får ske.

Vi tar i punkt 1-7 endast upp de frågor som rör Strålsäkerhetsmyndighetens ansvarsområde. Andra risker, som exempelvis industriella risker och kemiska föroreningar, behöver också hanteras under processen.

Förvaring av kärnavfall

Cirka 90 procent av rivningsmassorna som uppstår vid avvecklingen av en kärnkraftsreaktor har aldrig varit i kontakt med radioaktiva ämnen från verksamheten. Dessa rivningsmassor kan därför återanvändas eller omhändertas som vanligt byggavfall. Övriga tio procent utgörs av olika sorters kärnavfall som måste förvaras, i exempelvis underjordiska slutförvar.

Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) har ansökt om att få bygga

  • ut det befintliga slutförvaret för kortlivat lågaktivt avfall (SFR)
  • en inkapslingsanläggning och ett slutförvar för det använda kärnbränslet.

SKB avser att runt 2030 lämna en ansökan om att få bygga ett slutförvar för övrigt långlivat låg- och medelaktivt avfall. Ansökningarna granskas av Strålsäkerhetsmyndigheten, som kommer att lämna sitt yttrande till regeringen.

Om ansökningarna godkänns av regeringen beräknar SKB att slutförvaret för använt kärnbränsle ska vara färdigt runt 2030 och slutförvaret för långlivat låg- och medelaktivt avfall runt 2045. Fram tills att ett slutförvar är färdigt kommer det använda kärnbränslet att förvaras i det centrala mellanlagret för använt kärnbränsle (Clab) i Oskarshamn.

Tillståndsvillkor

I samband med de pågående och planerade avvecklingarna av kärnkraftsreaktorer har det visat sig att Strålsäkerhetsmyndighetens regelverk om avveckling kräver vissa förtydliganden och uppdateringar. Dessa förtydliganden har meddelats i form av tillståndsvillkor för de kärnkraftsreaktorer som är under avveckling, eller som ska påbörja en avveckling, de närmaste åren. De gäller tillståndsprocessen och underlaget inför godkännande av nedmontering och rivning. Villkoren kommer att göra tillståndsprocessen mer enhetlig och ändamålsenlig samt underlätta myndighetens tillsyn.

Finansiering av kärnavfallshanteringen

Hanteringen av kärnavfallet finansieras genom att kärnkraftverken betalar årliga avgifter till Kärnavfallsfonden, som förvaltas av staten. Riksgälden lämnar förslag på kärnavfallsavgiftens storlek till regeringen, som beslutar om den. För reaktorer i drift beräknas kärnavfallsavgiften genom att den återstående kostnaden för hanteringen av kärnavfallet fördelas på den mängd el som kärnkraftverken förväntas producera under en antagen driftstid.

Kompetensförsörjning

Regeringen bedömer att nedläggningen av kärnkraftsreaktorer kan medföra att kärnkraftsägarna får svårt att behålla och rekrytera viktig kompetens, bland annat eftersom färre väljer att studera kärntekniska ämnen vid svenska universitet och högskolor. I december 2016 gav regeringen därför Strålsäkerhetsmyndigheten i uppdrag att utreda förutsättningarna för att upprätthålla en nationell kompetens inom kärnteknik, men även inom myndighetens andra områden. I september 2018 redovisade vi uppdraget till regeringen.