Mejerimjölk

Mjölk är ett viktigt baslivsmedel som kan ge betydande stråldoser till människor vid en radiologisk olycka. Cesiumhalten i mjölken avspeglar tydligt förekomsten av cesium-137 (137Cs) i miljön, och eventuella förändringar kan snabbt upptäckas. Strålsäkerhetsmyndigheten har ett övervakningsprogram för konsumtionsmjölk.

Målet är att kunna göra en uppskattning av landsmedelvärdena av 137Cs och strontium-90 (90Sr) i konsumtionsmjölk. Förändringar följs över tiden, särskilt i områden som drabbades mest av Tjernobylnedfallet. Slutligen kan en uppskattning göras av stråldosen från mjölk för en medelkonsument i landet och en konsument i de mer nedfallsdrabbade områdena.

Mjölk har mätts sedan 1955

Strålsäkerhetsmyndigheten och våra föregångare har mätt konsumtionsmjölk från mejerier sedan 1955 och systematiskt sedan 1962. De konstgjorda radionukliderna i mjölk är resultatet av atmosfäriska kärnvapensprängningar från 1950-talet och framåt samt från kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986.

Mjölk ger en god bild av nedfall av radioaktiva ämnen över större områden i landet, eftersom varje mejeri har stora upptagningsområden. Detta betyder att mjölk är en bra indikator för övervakning av nivån av vissa radioaktiva ämnen i miljön.

Tidigare mättes mjölk från ett stort antal mejerier. Till följd av nedläggningar och hopslagningar av mejerier, i kombination med minskande halter radionuklider i mjölken, mäts i dagsläget mjölken från fem mejerier: Malmö, Jönköping, Kallhäll, Sundsvall och Umeå.

Resultat

Dagens halter av radioaktiva ämnen i mejerimjölk är obetydliga och stadigt minskande. Den stigande halten av cesium och strontium som uppmättes i mjölk på 1950-talet var en följd av de provsprängningar i större skala som utfördes då. Fram till Tjernobylolyckan följer halterna intensiteten i provsprängningarna. Utsläppet från Tjernobyl 1986 innehöll mycket mindre 90Sr i förhållande till 137Cs jämfört med provsprängningarna vilket också syns i figuren där den kraftiga toppen för 137Cs saknas för 90Sr.

Den högsta nederbörden och därmed den högsta ackumulerade depositionen efter bombproven finns i Västsverige och i delar av fjällkedjan vilket avspeglar sig i högre halter i till exempel Göteborg och Tärnaby/Lycksele under 1960-talet. Efter det ännu mer geografiskt varierande nedfallet från Tjernobylolyckan syns de högsta halterna i stället i mjölk från Gävle, Tärnaby/Lycksele och Stockholm vars upptagningsområden drabbades hårdare än de andra.

Många mejerier uppvisar en årstidsvariation i cesiumhalten, med en topp under tredje kvartalet. Det förklaras med att korna har ett varierande foderintag under året. Korna går ute på somrarna och äter mer grovfoder från naturbete och eventuellt svamp jämfört med resten av året, då de är inomhus. Gräs från naturbete och svamp innehåller högre cesiumhalter än fodersäd och grovfoder från vallar. Att variationerna blivit mindre med tiden kan bero på att de ursprungliga mejerierna är nedlagda och upptagsområdena blivit mycket större samt att fodersammansättningen är annorlunda nu, med mindre naturbete och mer bete på vallar som gödslas och plöjs.

Den  genomsnittliga stråldosen de senaste fem åren (2010-2014) till en genomsnittlig mjölkkonsument (150 liter per år) var 0,0002 mSv per år från både 137Cs och 90Sr (totalt 0,0004 mSv/år).