Om UV-strålning
Sol och solarier ger ljus, värme och ultraviolett strålning (UV-strålning). UV-strålning kan delas in i tre grupper, UVA, UVB och UVC. Ju mer energi desto större är risken för skador, till exempel hudrodnader, solsveda och brännskador.
UV-strålningen bryter ner kollagenet i huden vilket leder till att huden åldras i förtid. UV-strålning kan också påverka hudens DNA, något som i värsta fall kan orsaka hudcancer.
Tre typer av UV-strålning
Det finns tre typer av UV-strålning:
UVA-strålning
UVA-strålning är den strålning som är minst energirik. Både från solen och från solarier utgörs den största delen av UV-strålningen av UVA. Solarier har dessutom oftast en högre andel av UVA-strålning än den naturliga solen.
- UVA gör pigmentet i huden mörkt.
- UVA tränger längre ned i huden än strålning med kortare våglängd.
- Strålningen får huden att åldras i förtid och kan orsaka hudcancer.
- UVA-strålning kan också bryta ner D-vitamin i huden.
UVB-strålning
UVB har våglängder som är kortare än UVA-strålningens och är därmed mer energirik. Ozonskiktet i atmosfären filtrerar bort stora delar av den skadliga delen av UV-strålningen och begränsar mängden UVB-strålning som når jordytan.
- Det är framför allt UVB-strålningen som gör att vi bränner oss om vi solar för mycket.
- Den gör också att huden åldras och kan ge upphov till hudcancer.
- UVB är mer energirik och tränger inte lika långt ner i huden som UVA gör.
UVB-strålningen har även följande egenskaper:
- Startar produktionen av D-vitamin i huden.
- Ökar produktionen av vissa celler i huden och göra den tjockare.
- Ökar mängden pigment i huden.
Det förtjockade hudskiktet och den ökade mängden pigment begränsar strålningen och gör att vävnaderna får ett ökat skydd.
Solarier har inte samma sammansättning av UVA- och UVB-strålning som solen. Huden utvecklar därmed inte samma naturliga skydd vid solariesolning.
UVC-strålning
UVC-strålning är mycket energirik. Solens UVC-strålning når inte jordytan eftersom all UVC absorberas av atmosfären. UVC-strålning kan användas för att döda mikroorganismer.
Direkt och spridd UV-strålning
Ungefär hälften av UV-strålningen som når jordytan kommer från den direkta solstrålningen. Resten kommer från en spridd UV-strålning från en klarblå himmel. Solens strålar kan därför nå in även i skuggiga områden och tränga igenom moln.
Det är strålningen från himlen som gör att UV-strålningen når en person som sitter under ett parasoll och som gör att man kan bli brun i skuggan.
Beräknad UV-instrålning
UV-instrålningen har en betydelse för antalet hudcancerfall. Det är av intresse att känna till hur instrålningen varierar över landet och hur utvecklingen ser ut över tid.
UV-instrålningen beräknas med Strång-modellen som är baserad på en rad olika väderparametrar. Strång-modellen uppskattar instrålningen timme för timme i ett rutnät som täcker en stor del av norra Europa.
Strång-modellen är framtagen av SMHI i samarbete med Naturvårdsverket och Strålsäkerhetsmyndigheten.
UV-strålning är cancerframkallande
Solljuset och dess UV-strålning är sedan 1992 klassat som cancerframkallande för människor av Världshälsoorganisationens (WHO) forskningsorgan för cancer, International Agency for Research on Cancer (IARC).
Sedan 2009 är alla sorters UV-strålning och även användning av solarium klassat som cancerframkallande i den högsta riskkategorin (klass 1).
IARC:s cancerklassificering
- Klass 1: Cancerframkallande för människor
- Klass 2A: Troligen cancerframkallande för människor
- Klass 2B: Möjligen cancerframkallande för människor
- Klass 3: Inte möjligt att klassificera