Cesium-137 i älgkött
Efter Tjernobylolyckan har halterna cesium-137 (137Cs) i viltkött varit förhöjda i vissa delar av landet, vilket skapat olust och oro bland jägare och andra som äter stora mängder kött från älg och rådjur.
På många håll i landet mättes cesiumhalten i älg- och rådjurskött de första åren efter olyckan på initiativ av till exempel jaktvårdsdistrikt. Med hjälp av mätningarna kunde kött med de allra högsta halterna kasseras och övrigt kött fördelas så att ingen enskild jägare fick allt sitt kött från ett djur med ovanligt höga halter.
I Heby fortsatte mätningarna till och med 2015, och i Gävle pågår de fortfarande. Dessa mätningar får sedan 2002 stöd av Strålsäkerhetsmyndigheten och ingår i myndighetens miljöövervakningsprogram. Mätningarna ger en god bild av den generella utvecklingen inom ett givet område efter en engångstillförsel av 137Cs.
Eftersom halterna i viltkött varierar stort mellan olika djurindivider och mellan olika år ger resultaten ingen kunskap om halterna i enskilda djur i andra områden.
Långsiktig utveckling
De två långa tidsserierna från jaktområden i Heby respektive Gävle kommun som utgör Strålsäkerhetmyndighetens miljöövervakning av älgkött visar att halterna sett över hela perioden har sjunkit med en effektiv halveringstid på cirka 15 år. Detta är en betydligt snabbare minskning än vad som förklaras av det fysikaliska sönderfallet (30 års halveringstid) vilket tyder på att 137Cs också blivit mindre tillgängligt i skogsekosystemet, till exempel genom fastläggning i mark eller trädens ved.
Variationer mellan och inom olika år
Det är en mycket stor variation mellan åren i både Gävle och Heby. Under toppåren 1997 och 2003 var medelhalten i Gävle till exempel mer än dubbelt så hög jämfört med 1998 respektive 2002. Variationen mellan olika djur inom samma år och område är också stor. Enskilda djur i Gävle når över 4 000 Bq/kg samtliga år fram till och med 1994 (med undantag för 1987). Lika höga halter kunde ses 1997 och 2003. Samtidigt finns det varje år älgar med halter under 300 Bq/kg. Skillnaden mellan olika djur och olika år beror i första hand på skillnader i 137Cs-mängd i födointaget. En viktig faktor kan vara intaget av svamp som kan innehålla relativt mycket 137Cs. Svampförekomsten kan variera kraftigt mellan olika år bland annat beroende på väderförhållanden. När man har studerat älgens födoval har man dock inte funnit att svamp utgör en så stor andel av födan som behövs för att det ensamt ska kunna förklara de höga halterna i älgkött.
En annan förklaring kan vara att 137Cs-halterna i älgens födoväxter varierar mellan olika habitat och älgarna föredrar olika habitat olika år, till exempel beroende på väderförhållanden. Variationen mellan olika djur kan på samma sätt förklaras med att olika individer kan specialisera sig på olika habitat och olika sorters föda, men en viktig orsak till variationen mellan enskilda djur är också att depositionen efter Tjernobylolyckan varierade mycket även på lokal nivå.
Medelhalten i kalvar är i genomsnitt cirka 20 procent högre än medelhalten i vuxna djur både i Gävle och i Heby. Skillnaden mellan kalvar och vuxna djur för ett enskilt år varierar dock mellan 0 och 40 procent. Mönstret med toppår 1997 och 2003 finns för både kalvar och vuxna djur. Skillnaden i halter mellan kalvar och vuxna djur beror på fysiologiska skillnader i metabolismen, storlek på muskelceller och behov av näring och mineraler. Unga djur föredrar även mer lättsmält föda som ofta har ett högre cesiuminnehåll.
Slutsatser
Halterna av 137Cs i älg minskar endast långsamt. I områden som drabbades hårdast av Tjernobylolyckan kan det i enskilda älgar fortfarande förekomma halter över 1500 Bq per kg vilket är försäljningsgränsvärdet. De flesta älgar har dock betydligt lägre halter även i drabbade områden. Variationerna är också stora mellan olika år. Det enda sättet att ta reda på halten i just den älg man själv har jagat är att mäta ett muskelprov.
Försäljningsgränsvärdet 1500 Bq/kg för vissa födoslag är satt utifrån att ett stort årligt intag (50 kg) av sådana födoslag då maximalt skulle ge en årlig stråldos på en millisievert. Den årliga genomsnittliga bakgrundsdosen (exklusive radon och medicinsk diagnostik) är cirka 1,3 millisievert.
Sökbara miljödata
Inom Strålsäkerhetsmyndighetens miljöövervakning finns Miljödatabasen och Cesiumdatabasen. Miljödatabasen består av data som tagits fram inom myndighetens miljöövervakningsprogram. I Cesiumdatabasen finns resultat från alla cesiummätningar i olika typer av provslag som gjorts tillgängliga för myndigheten.