Blandad kost
En central fråga för radioaktiva ämnen i miljön är vilken stråldos människor får genom maten. I delprogrammet blandad kost analyseras cesium-137 (137Cs) och strontium-90 (90Sr) i mat som motsvarar alla måltider en människa äter under ett dygn. Proven tas två gånger per år vid sjukhuskök i Stockholm, Umeå och Gävle där man serverar alla dygnets måltider.
Stor variation mellan enskilda prover
Även om varje prov är en blandning av mat för ett helt dygn, så innebär variationen mellan olika livsmedel att halterna kan varierar kraftigt mellan olika prov beroende på vilka maträtter som serverats under det dygn som provet tas. Detta gäller speciellt 137Cs där viltkött, skogssvamp, insjöfisk och andra produkter från naturliga ekosystem kan ha högre halter än baslivsmedel som potatis, spannmålsprodukter, mjölkprodukter med mera. De högsta värdena för prov av blandad kost är ändå mycket låga. Halterna motsvarar cirka 3 Becquerel (Bq) per kg av 137Cs vilket kan jämföras med försäljningsgränsvärdet som är 300 Bq per kg för baslivsmedel och 1500 Bq per kg för till exempel viltkött.
Den stora variationen mellan proverna gör också att det inte går att utläsa någon tidstrend ur materialet.
Stråldos till människor
Den genomsnittliga stråldosen från 137Cs och 90Sr baserad på de senaste fem årens mätningar (2014–2018) var 0,002 mSv per år.
| Plats | 137Cs | 90Sr | Totalt |
|---|---|---|---|
| Stockholm | 0,002 | 0,001 | 0,003 |
| Gävle | 0,001 | 0,0005 | 0,001 |
| Umeå | 0,003 | 0,001 | 0,004 |
Kompletterande mätningar med liknande syften
Den bästa bedömningen av intaget av gammastrålande radioaktiva ämnen och därmed följande interndos får man med helkroppsmätning, vilket också ingår i Strålsäkerhetsmyndighetens miljöövervakningsprogram. Helkroppsmätning fungerar dock inte för α- och ß-strålande ämnen som 90Sr.