Radioaktivt avfall
Den största mängden radioaktivt avfall i Sverige kommer från de svenska kärnkraftverken. En del kommer från andra verksamheter med strålning, exempelvis inom sjukvård, industrier och forskning. Radioaktivt avfall måste hanteras så att människor och miljö skyddas mot skadlig verkan av strålning.
Radioaktivt avfall uppkommer i alla verksamheter där radioaktiva ämnen används. Att ett ämne är radioaktivt innebär att det sänder ut joniserande strålning, vilket kan vara skadligt för människor och miljö. Radioaktivt avfall måste därför hanteras så att vi skyddas mot skadlig verkan av strålning. Avfallet kan delas upp i
- radioaktivt avfall från kärnteknisk verksamhet, så kallat kärnavfall
- radioaktivt avfall från icke-kärnteknisk verksamhet.
Med kärnteknisk verksamhet menas att kärntekniska anläggningar byggs, drivs och avvecklas. Exempel på kärntekniska anläggningar i Sverige är kärnkraftverken och slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall (SFR). Vid kärnkraftverken med reaktorer i drift finns använt kärnbränsle. Enligt kärntekniklagen blir använt kärnbränsle avfall först när det är placerat i ett slutförvar. Kärntekniskt avfall är ett samlingsnamn som ibland används för kärnavfall och använt kärnbränsle.
I Sverige finns tusentals andra verksamheter som sjukvård, industri och forskning, som också använder strålning i olika syften. Dessa verksamheter kallas icke-kärntekniska och genererar cirka fem procent av allt radioaktivt avfall i Sverige. Det finns även ett fåtal konsumentprodukter i våra hem som innehåller mycket små mängder radioaktiva ämnen, exempelvis vissa brandvarnare.