Lokal miljöövervakning vid kärntekniska anläggningar
Det sker ett visst utsläpp av radioaktiva ämnen från alla kärntekniska anläggningar även vid normal drift. Dessa utsläpp sker via skorstenar till luft och via kylvattenkanaler till havet. Utsläppen är mycket små och exponeringen till allmänheten är försumbar. Lokal miljöövervakning innebär kontroll av utsläppen och halter i omgivningen.
I samband med större servicearbeten och bränslebyten kan utsläppen bli större, men exponeringen är fortfarande mycket låg jämfört med bakgrundsstrålningen från naturligt förekommande radioaktiva ämnen. Dessa kända utsläpp kontrolleras genom att man mäter halter av radionuklider i luft och vatten som lämnar anläggningarna (utsläppskontroll).
Kring varje kärnteknisk anläggning genomförs också kontroll av radioaktiva ämnen i den omgivande miljön. Kontrollen syftar bland annat till att ge en bild av långsiktiga förändringar av halter i miljön och ge underlag för att bedöma eventuell påverkan på biologiskt liv i omgivningen. Underlaget kan också användas för att rapportera data till internationella organisationer. Kontrollen kan även detektera större oregistrerade utsläpp samt utsläpp som sker diffust. I kontrollprogrammen ingår främst mätning av gammastrålande nuklider i många olika provslag som samlas in från bestämda provtagningsplatser i närområdet kring de kärntekniska anläggningarna i Sverige.
Tillstånd och trender kring kärntekniska anläggningar
De nuklider som detekteras med ursprung från de svenska anläggningarna är främst 54Mn 58Co 60Co 65Zn 110mAg och 137Cs, men även 51Cr, 91Y, 95Nb, 125Sb, 134Cs, 152Eu, 154Eu, 155Eu och 153Gd har förekommit på vissa platser under vissa tider. Efter Tjernobylolyckan detekterades också 131I och 137Cs i större mängder. 131I avklingade dock snabbt på grund av dess korta halveringstid (8 dagar). När det gäller 137Cs bidrar de atmosfäriska provsprängningarna och Tjernobylolyckan fortfarande till stor del till de uppmätta cesiumhalterna i många prover.
Utsläppen till luft från kärntekniska anläggningar domineras av ädelgaser som inte deponeras på marken eller vegetationen. Miljöproverna från landekosystemen uppvisar därför sällan några detekterbara halter förutom 60Co som förekommer sporadiskt i en rad provslag och 137Cs, som till stor del kommer från de atmosfäriska provsprängningarna och från Tjernobylolyckan. Moss- och lavprover innehåller dock mer frekvent även andra nuklider i detekterbara halter.
Förhöjda halter av radionuklider i den akvatiska miljön runt de kärntekniska anläggningarna syns tydligare. Halterna i sedimentens ytskikt och i blåstång av 60Co, som är den mest frekventa radionukliden med ursprung från anläggningarna, avtar med avståndet från utsläppskällan. På så sätt kan utbredningen av det lokalpåverkade området uppskattas.
Långsiktig trend i omgivningen
Den generella långsiktiga trend som ses i omgivningen är att de kärntekniska anläggningarna går mot minskande utsläpp och resultatet blir minskande uppmätta halter i miljön. I vissa fall kan årsvariationen vara stor och den långsiktiga trenden obefintlig. Detta beror till exempel på att det vissa år har förekommit högre utsläpp än normalt till följd av olika typer av driftstörningar, vilket också visar sig i de uppmätta halterna i miljön.
Stråldoser från kärntekniska anläggningar
Stråldosen till allmänheten från de kärntekniska anläggningarna anges inte som ett medelvärde för befolkningen som helhet, eftersom de allra flesta inte får någon dos alls. I stället används begreppet "dos till kritisk grupp". Den kritiska gruppen är en hypotetisk grupp av personer som beräkningsmässigt får de högsta stråldoserna från respektive anläggning. Den kritiska gruppen antas bo inom det mest belastade området avseende externstrålning och få merparten av sina livsmedel från det som produceras i detta område. Eftersom halterna i provslagen är så låga, i många fall under detektionsgränsen, baseras dosberäkningarna på utsläpp och beräknade teoretiska halter i olika provslag som har betydelse för människans exponering snarare än uppmätta halter. Den lokala miljöövervakningen tjänar dock som en kontroll av att verkliga halter inte är högre än de beräknade halter som ligger till grund för dosberäkningen.