Slutförvar för använt kärnbränsle

Den 16 mars 2011 lämnade Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) in ansökningar om tillstånd att få bygga en inkapslingsanläggning och ett slutförvar för använt kärnbränsle. Strålsäkerhetsmyndigheten granskar ansökningarna. Till vår hjälp har vi nationella och internationella experter. Ansökningarna har även skickats ut på nationell remiss till högskolor, universitet, berörda kommuner, andra myndigheter och miljöorganisationer. När vår granskning är klar lämnar vi ett yttrande till regeringen som fattar beslut om tillstånd ska beviljas eller inte.

Om SKB:s ansökningar godkänns kommer industrin att få tillstånd att uppföra och driva en inkapslingsanläggning i Oskarshamns kommun och ett slutförvar för använt kärnbränsle nära kärnkraftverket i Forsmark i Östhammars kommun.

Bakgrund

Enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, även kallad kärntekniklagen, måste den som producerar kärnkraft ta hand om avfallet från kärnkraftsreaktorerna.

SKB, som bildades av kärnkraftsbolagen på 1970-talet, planerar att bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle.

I ett slutförvar ska det använda kärnbränslet kunna förvaras strålsäkert i 100 000-tals år. Det beror på att kärnbränslet är mycket farligt för omgivningen och att det tar lång tid för radioaktiviteten att minska.

SKB har föreslagit att slutförvaret ska byggas i Östhammars kommun, nära kärnkraftverket i Forsmark. Där är det tänkt att det använda bränslet ska förvaras 500 meter ner i berggrunden.

SKB har även ansökt om att få bygga en inkapslingsanläggning i Oskarshamns kommun där det använda kärnbränslet ska kapslas in i stora kopparcylindrar som sedan placeras i berggrunden i Östhammars kommun för slutförvaring. SKB har också ansökt om att få öka mängden bränsle som får mellanlagras i det centrala mellanlagret för använt kärnbränsle (Clab).

SKB planerar att börja bygga slutförvaret i början av 2020-talet, men först måste regeringen godkänna planerna.

SKB har lämnat in tre ansökningar om att bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle:

  • Ansökan för det centrala mellanlagret för använt kärnbränsle (Clab) och inkapslingsanläggningen i Oskarshamn. Vid Clab mellanlagras det använda kärnbränslet före slutförvaringen. I inkapslingsanläggningen vill SKB kapsla in kärnbränslet i kopparkapslar.
  • Ansökan för slutförvarsanläggningen. I denna ansökan finns plats och metod för slutförvaret beskrivna.
  • Ansökan för hela slutförvarssystemet (Clab, inkapslingsanläggning och slutförvarsanläggning).

De två första ansökningarna granskar vi mot kraven i kärntekniklagen och strålskyddslagen, som ställer krav på den som bygger eller driver en så kallad kärnteknisk anläggning. Den tredje ansökan granskar vi mot kraven i miljöbalken, som är en samling lagar med syftet att skydda människa och miljö.

Viktigt att slutförvarets barriärer håller

SKB planerar att kapsla in det använda bränslet i kapslar med kopparhölje och förvara dessa på 500 meters djup i det svenska urberget. För att ytterligare avskilja bränslet kommer kapslarna att omges av bentonitlera.

Alla skydd – barriärer – måste fungera som avsett under den långa tid bränslet slutförvaras. Därför är det viktigt att undersöka hur, och av vad, barriärernas material skulle kunna påverkas. En del i det är tester som visar hur koppar korroderar.

Strålsäkerhetsmyndigheten kontrollerar att resultaten av SKB:s tester och företagets analys av slutförvarets strålsäkerhet är rimliga. För att göra det utför vi även egna analyser, beräkningar och försök. Vi får till exempel kopparbitar från SKB, som våra experter testar. Vi tar också hjälp av bland annat experter i geovetenskap för att granska risker med jordskalv i berggrunden där slutförvaret är planerat att placeras.

Våra experter har bland annat kunskaper om bygg- och anläggningsteknik, geologi, hydrogeologi, geokemi, materialkemi, materialteknik, samhällsvetenskap, teknisk fysik och radioekologi. Vissa arbetar på Strålsäkerhetsmyndigheten, medan andra finns runtom i Sverige och utomlands.

Vi granskar slutförvarets strålsäkerhet

Strålsäkerhetsmyndigheten bedömer om både platsen och metoden för slutförvaret är tillräckligt strålsäkra. Slutförvaret får inte utsätta människor och miljö för mer strålning än en hundradel av så kallad bakgrundsstrålning. Det gäller både nu och för framtida generationer.

När vi är klara med vår granskning av SKB:s ansökan lämnar vi ett yttrande till regeringen. I det föreslår vi antingen att regeringen ger SKB tillstånd, eller att ansökan avslås. I yttrandet kan vi även föreslå tillståndsvillkor. Vi planerar att lämna vårt yttrande till regeringen under 2017. Regeringen fattar därefter beslut om tillstånd ska beviljas eller inte och i samband med detta beslut även utfärda tillståndsvillkor.

Mångsidig kunskap om slutförvarsfrågan

Strålsäkerhetsmyndigheten och våra föregångare, Statens strålskyddsinstitut och Statens kärnkraftinspektion, har granskat kärnkraftsindustrins program för slutförvaring av använt kärnbränsle i mer än 40 år och därigenom utvecklat en god förmåga att analysera den långsiktiga strålsäkerheten hos ett slutförvar.

  • Statens kärnkraftinspektion genomförde under 1990-talet två stora säkerhetsanalyser. I en säkerhetsanalys undersöks aspekter som kan påverka ett slutförvar i framtiden, till exempel klimatförändringar. Den ena analysen granskades av internationella experter och fick mycket gott betyg.
  • Strålsäkerhetsmyndigheten har utvecklat egna beräkningsmodeller, exempelvis modeller för hur radioaktiva ämnen sprids i miljön.
  • Vi samarbetar dessutom med ett stort antal nationella och internationella experter och expertgrupper. De representerar många olika specialområden. Experterna är väl insatta eftersom de flesta av dem har arbetat med slutförvarsfrågan under lång tid.