Slutförvar för använt kärnbränsle

Den 16 mars 2011 lämnade Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) in ansökningar om tillstånd att få bygga en inkapslingsanläggning och ett slutförvar för använt kärnbränsle. Strålsäkerhetsmyndigheten har granskat ansökningarna. Under granskningsarbetet har vi till vår hjälp haft nationella och internationella experter. Ansökningarna har även skickats ut på nationell remiss till högskolor, universitet, berörda kommuner, andra myndigheter och intresseorganisationer.

I enlighet med vår roll som beredande myndighet har vi den 23 januari 2018 lämnat vårt yttrande till regeringen, i vilket vi tillstyrker SKB:s ansökningar om tillstånd att få bygga en inkapslingsanläggning och ett slutförvar för använt kärnbränsle. Det är regeringen som fattar beslut om tillstånd ska beviljas eller inte.

Om SKB:s ansökningar godkänns av regeringen kommer industrin att ges tillstånd att uppföra och driva en inkapslingsanläggning i Oskarshamns kommun och ett slutförvar för använt kärnbränsle nära kärnkraftverket i Forsmark i Östhammars kommun. För varje steg, uppförande, provdrift och rutinmässig drift, kommer SKB att behöva lämna in ytterligare ansökningar till Strålsäkerhetsmyndigheten. Dessa måste beredas och bedömas mot våra föreskriftskrav, i enlighet med en stegvis prövningsprocess som rekommenderas av FN:s internationella atomenergiorgan, IAEA (International Atomic Energy Agency) och är i enlighet med internationell praxis.

Bakgrund

Enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, även kallad kärntekniklagen, måste den som producerar kärnkraft ta hand om avfallet från kärnkraftsreaktorerna.

SKB, som bildades av kärnkraftsbolagen på 1970-talet, planerar att bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle.

I ett slutförvar ska det använda kärnbränslet kunna förvaras strålsäkert i 100 000-tals år. Det beror på att kärnbränslet är mycket farligt för omgivningen och att det tar lång tid för radioaktiviteten att minska.

SKB har föreslagit att slutförvaret ska byggas i Östhammars kommun, nära kärnkraftverket i Forsmark. Där är det tänkt att det använda bränslet ska förvaras i kapslar cirka 500 meter ner i berggrunden.

SKB har även ansökt om att få bygga en inkapslingsanläggning i Oskarshamns kommun där det använda kärnbränslet ska kapslas in och sedan placeras i berggrunden i Östhammars kommun för slutförvaring. SKB har också ansökt om att få öka mängden bränsle som får mellanlagras i det centrala mellanlagret för använt kärnbränsle (Clab).

SKB planerar att börja bygga slutförvaret i början av 2020-talet, men först måste regeringen godkänna planerna.

SKB har lämnat in tre ansökningar om att bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle:

  • Ansökan för det centrala mellanlagret för använt kärnbränsle (Clab) och inkapslingsanläggningen i Oskarshamn. Vid Clab mellanlagras det använda kärnbränslet före slutförvaringen. I inkapslingsanläggningen vill SKB kapsla in kärnbränslet i kapslar som består av en gjutjärnsinsats med ett omgivande kopparhölje.
  • Ansökan för slutförvarsanläggningen. I denna ansökan finns plats och metod för slutförvaret beskrivna.
  • Ansökan för hela slutförvarssystemet (Clab, inkapslingsanläggning och slutförvarsanläggning).

De två första ansökningarna granskar vi mot kraven i kärntekniklagen och strålskyddslagen, som ställer krav på den som bygger eller driver en så kallad kärnteknisk anläggning. Den tredje ansökan granskar vi mot kraven i miljöbalken, som är en samling lagar med syftet att skydda människa och miljön.

Viktigt att slutförvarets barriärer håller

SKB planerar att innesluta det använda bränslet i kapslar och förvara dessa på cirka 500 meters djup i det svenska urberget. Kapslarna består av en gjutjärnsinsats, som svarar för kapselns mekaniska hållfasthet, och ett kopparhölje, som utgör kapselns korrosionsbarriär. För att ytterligare avskilja bränslet kommer kapslarna att omges av bentonitlera som utgör barriärsystemets buffert. Buffertens roll är att minimera mängden grundvatten som når kapselväggen och hindra radioaktiva ämnen att transporteras bort vid ett eventuellt läckage.

Alla skydd – barriärer – måste fungera som avsett under den långa tid bränslet slutförvaras. Därför är det viktigt att undersöka hur, och av vad, barriärernas material skulle kunna påverkas. En del i det är tester som visar hur koppar korroderar eller hur bentonitleran sväller i kontakt med grundvatten.

Strålsäkerhetsmyndigheten kontrollerar att resultaten av SKB:s tester och företagets analys av slutförvarets strålsäkerhet är rimliga. För att göra det utför vi även egna analyser, beräkningar och försök. Vi får till exempel kopparbitar från SKB, som våra experter testar. Vi tar också hjälp av bland annat externa experter i geovetenskap för att granska risker med jordskalv i berggrunden där slutförvaret är planerat att placeras.

Våra experter har bland annat kunskaper om bygg- och anläggningsteknik, geologi, hydrogeologi, geokemi, fysikalisk kemi, materialkemi, materialteknik, materialvetenskap, samhällsvetenskap, teknisk fysik och radioekologi. Vissa arbetar på Strålsäkerhetsmyndigheten, medan andra finns runtom i Sverige och utomlands.

Vi har granskat slutförvarets strålsäkerhet

Strålsäkerhetsmyndigheten har bedömt om både platsen och metoden för slutförvaret är tillräckligt strålsäkra. Slutförvaret får inte utsätta människor och miljö för mer strålning än en hundradel av så kallad bakgrundsstrålning. Det gäller både nu och för framtida generationer.

Den 23 januari 2018 lämnade vi vårt yttrande till regeringen, i vilket vi tillstyrker SKB:s ansökningar om en inkapslingsanläggning och ett slutförvar för använt kärnbränsle. Mark- och miljödomstolen lämnade samma dag sitt yttrande i den parallella prövningen enligt miljöbalken. Strålsäkerhetsmyndigheten tillstyrker att SKB ges tillstånd och att verksamheten ses som tillåtlig. Domstolen rekommenderar att ytterligare underlag behövs, särskilt avseende kopparkapselns långsiktiga beständighet, för att verksamheten ska kunna bedömas som tillåtlig.

I juni 2018 bereddes SKB av regeringen tillfälle att komplettera miljöbalksärendet i enlighet med de brister som mark- och miljödomstolen identifierat i underlaget angående kärnbränsleförvaret. Regeringen gav SKB tillfälle att samtidigt yttra sig avseende ansökningarna enligt kärntekniklagen. SKB inkom i mars 2019 med de efterfrågade kompletteringarna. Regeringen har därefter skickat ut kompletteringarna på remiss, till bland annat Strålsäkerhetsmyndigheten.

Den 30 september 2019 konstaterar vi i vårt remissyttrande till regeringen att SKB:s kompletterande redovisning med utökat underlag stärker myndighetens tidigare ställningstaganden om tillstånd för slutförvar av använt kärnbränsle.

Regeringen fattar beslut

Nästa steg är att regeringen fattar beslut om tillstånd enligt kärntekniklagen respektive tillåtlighet enligt miljöbalken ska beviljas eller inte. Regeringen kan även i samband med beslutet utfärda tillståndsvillkor. Innan regeringen fattar något beslut kommer Östhammars kommun att tillfrågas hur kommunen ställer sig till SKB:s förslag om att bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle.

Mångsidig kunskap om slutförvarsfrågan

Strålsäkerhetsmyndigheten och våra föregångare, Statens strålskyddsinstitut och Statens kärnkraftinspektion, har granskat kärnkraftsindustrins program för slutförvaring av använt kärnbränsle i mer än 40 år och därigenom utvecklat en god förmåga att analysera den långsiktiga strålsäkerheten hos ett slutförvar.

  • Statens kärnkraftinspektion genomförde under 1990-talet två stora säkerhetsanalyser. I en säkerhetsanalys undersöks aspekter som kan påverka ett slutförvar i framtiden, till exempel klimatförändringar. Den ena analysen granskades av internationella experter och fick mycket gott betyg.
  • Strålsäkerhetsmyndigheten har bland annat utvecklat egna beräkningsmodeller, exempelvis modeller för hur radioaktiva ämnen sprids i miljön.
  • Vi samarbetar dessutom med ett stort antal nationella och internationella experter och expertgrupper. De representerar många olika specialområden och de flesta av dem har arbetat med slutförvarsfrågan under lång tid.