Gammastrålning vid marknivån

Strålsäkerhetsmyndigheten driver i dag 28 gammastationer, utspridda över hela landet. Dessutom pågår provdrift av ytterligare ett stort antal stationer, placerade kring de svenska kärnkraftverken. Stationerna är placerade två meter över marken där de kontinuerligt mäter gammastrålningen.

Gammastationer upptäcker radioaktiva ämnen

Gammastationerna är online och försedda med en larmfunktion som larmar Strålsäkerhetsmyndigheten om strålningen skulle stiga till onormala nivåer. Huvudsyftet med dessa mätstationer är att upptäcka och följa utsläpp av radioaktiva ämnen, snarare än att studera långsiktiga trender. Strålningsnivån som gammastationerna mäter påverkas både av radioaktiva ämnen i den omgivande luften och radioaktiva ämnen som regnat ned på marken.

Vid Tjernobylolyckan syntes en tydlig förhöjning jämfört med den normala bakgrundsstrålningen. Figuren nedan visar som ett exempel strålnivån vid stationen i Umeå 1986-1987. Under en kortare period direkt efter nedfallet var strålnivån cirka tio gånger högre än normalt för platsen. Eftersom en stor del av denna strålning kom från kortlivade radionuklider minskade strålningen relativt snabbt till ungefär den dubbla bakgrundsstrålningen.

En stor del av den kvarvarande strålningen orsakas av cesium-137 (137Cs) som har en halveringstid på 30 år.  Minskningen av strålning från marken går dock lite fortare än så eftersom cesium långsamt tränger ned i marken, som då skärmar av en del av strålningen. Minskningen av gammastrålning under vintern 1986-1987 och i slutet av 1987 beror på snötäcket som dämpar strålningen från marken.

Gammastrålning vid mätstationen i Umeå 1986-1987 (nSv/h, miljödosekvivalent). För att illustrera den normala bakgrundsstrålningen är strålnivån för 1985 också utritad (ljust område). Det mörka området representerar därmed tillskottet från Tjernobylnedfall. Minskningen under vintern 1986-1987 samt i slutet av 1987 beror på att snötäcket dämpar strålningen från marken. (Figur efter Holmberg m fl. 1988. Int. J. Radiat. Biol. 54(2)151-166).

 

Variationer i bakgrundsstrålningen

Variationen i bakgrundsstrålningen i Sverige är stor, och strålnivåer liknande den som uppmättes i Umeå ett år efter Tjernobylolyckan förkommer även på platser i Sverige som inte drabbades av nedfall från olyckan 1986.

En förhöjd strålningsnivå uppstår även vid kraftiga regn då naturligt förekommande radionuklider i luften följer med regnet och hamnar på marken nära mätstationen. Detta gäller till exempel radondöttrar, som uppstår då radon, som är en gas som kommer från marken, faller sönder till andra radioaktiva ämnen i luften. Dessa radondöttrar är kortlivade och syns på figuren nedan som kortvariga toppar som sammanfaller med nederbörden.

Gammastrålning (nSv/h, miljöekvivalentdos) och regnmängd (mm/h) vid mätstationen i Tännäs i maj 2016. Den övre svarta linjen visar gammastrålning, ca 100 nSv/h, och den nedre grå linjen visar regnmängd. Gammastrålningen vid marknivån ökar i samband med regn på grund av urtvättning av kortlivade naturligt förekommande radionuklider.

 

Förekomsten av radioaktiva ämnen i luften i Sverige efter Fukushima var alldeles för liten för att ge något utslag jämfört med bakgrundsstrålningen vid gammastationerna. Dock syntes de i de känsliga luftfilterstationerna.