Dricksvatten

Prover tas två gånger per år vid sex vattenverk utspridda över Sverige vilka tar sitt vatten från viktiga vattentäkter. Vid två vattenverk, vid Mälaren och Storsjön, används mycket känsliga mätmetoder för att noga kunna följa hur halterna förändras över tiden. För övriga vattenverk används mindre känsliga metoder som inte alltid kan upptäcka de låga halter som i dag råder, trots att de med god marginal räcker till för att mäta halter som endast ger mycket låga stråldoser. Detta innebär dock att resultaten ofta rapporteras som ”mindre än”-värden för dessa vattenverk. 

För alla vattenverk mäts cesium-137, strontium-90 och tritium vilka är några av de radionuklider som produceras i kärnkraftverk och som måste mätas och rapporteras enligt EU-bestämmelser. För Storsjön och Mälaren, där noggrannare mätningar görs för dessa nuklider, mäts även radium-226 samt total-α och total-β, det vill säga det totala antalet α- respektive β-partiklar, oavsett ursprungsnuklid, som sänds ut från provet per sekund.