Ansökningar, metod och platsval
Under 2011 lämnade Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) sina ansökningar för en inkapslingsanläggning och en slutförvarsanläggning till Strålsäkerhetsmyndigheten för granskning. Ansökningarna är omfattande och det ingår bland annat bilagor där SKB motiverar val av metod och plats. Det finns även en redovisning om hur slutförvaret ska hålla under mycket lång tid, vilket kallas långsiktig strålsäkerhet.
De ansökningar SKB lämnade in 2011 beskrivs nedan. Sedan regeringens godkännande 2022 pågår en stegvis prövningsprocess enligt kärntekniklagen. I den processen ska Strålsäkerhetsmyndigheten i olika steg godkänna SKB:s ansökningar om uppförande, provdrift och rutinmässig drift.
SKB:s ansökningar enligt kärntekniklagen 2011
Den 16 mars 2011 lämnade SKB in två ansökningar enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) till Strålsäkerhetsmyndigheten. Ansökningarna gällde två kärntekniska anläggningar
- en inkapslingsanläggning i Oskarshamns kommun
- ett slutförvar för använt kärnbränsle vid kärnkraftverket i Forsmark i Östhammars kommun.
I inkapslingsanläggningen ska SKB placera det använda kärnbränslet i kapslar som är gjorda av koppar och segjärn. Anläggningen ska byggas ihop med det befintliga centrala mellanlagret för använt kärnbränsle i Oskarshamn (Clab). Strålsäkerhetsmyndigheten har granskat båda ansökningarna enligt kärntekniklagen och även enligt strålskyddslagen (2018:396).
SKB:s ansökan enligt miljöbalken
Kärntekniska anläggningar kräver tillstånd enligt både kärntekniklagen och miljöbalken (1998:808). Den 16 mars 2011 lämnade SKB in ansökningar enligt kärntekniklagen. Samtidigt lämnade SKB i en parallell process in en ansökan enligt miljöbalken till Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt. Ansökan enligt miljöbalken gäller hela slutförvarssystemet där både slutförvarsanläggningen och inkapslingsanläggningen ingår i samma ansökan. I denna parallella process enligt miljöbalken har Strålsäkerhetsmyndigheten varit remissinsats.
Bilagor i SKB:s ansökningar
SKB:s ansökan enligt kärntekniklagen är på tusentals sidor och består av flera bilagor. Vissa av dessa bilagor är gemensamma för både ansökan om ett slutförvar enligt kärntekniklagen och för ansökan om slutförvarsystemet enligt miljöbalken. Andra bilagor är specifika för en av ansökningarna. Nedan finns exempel på bilagor som finns i ansökningarna enligt båda lagarna.
Toppdokumenten för kärntekniklagen och miljöbalken
Det finns liknande toppdokument i ansökningarna. I dessa finns en översiktlig beskrivning av projektet och ansökningarna.
Miljökonsekvensbeskrivning
En miljökonsekvensbeskrivning (MKB) krävs för verksamheter som kan ha en stor påverkan på miljön. En MKB ska identifiera, beskriva och bedöma hur verksamheten kan påverka människor, djur, mark, vatten, luft, landskap och kulturmiljö.
Ansökningarna innehåller en MKB som tagits fram av SKB i samråd med bland annat myndigheter, kommuner, organisationer och allmänhet. MKB:n beskriver översiktligt hela slutförvarssystemet. Det finns också information om metod, plats, platsvalsprocess och det samråd som genomfördes i samband med att MKB:n togs fram.
Samma MKB ingår både i ansökan enligt miljöbalken och ansökningarna enligt kärntekniklagen. SKB har kompletterat MKB:n vid flera tillfällen i processen enligt miljöbalken.
Metodval
Ansökningarna innehåller bilagan "Metodval – utvärdering av strategier och system för att ta hand om använt kärnbränsle" (MV). I bilaga MV beskriver och motiverar SKB sitt val av metod för slutförvaring som kallas KBS-3-metoden. KBS står för Kärnbränslesäkerhet. Siffran tre står för att det är tredje rapporten om slutförvaring. Rapporten publicerades 1983 och SKB presenterar i den sin grundläggande tanke om metod, som fortfarande gäller.
Metoden bygger på att det använda kärnbränslet ska skyddas av tre barriärer
- kopparkapslar
- bentonitlera (buffert)
- berg.
Det använda kärnbränslet kapslas in i kopparkapslar konstruerade med en insats av segjärn och ett omgivande hölje av koppar. Kopparkapslarna placeras på cirka 500 meters djup i berget. Där omges de av en buffert av lera som sväller när den kommer i kontakt med grundvatten. Bufferten som består av kompakterad bentonitlera har flera syften. Den ska dels skydda kopparkapseln, dels fördröja spridning av radioaktiva ämnen utifall en eller flera kapslar skulle gå sönder. Kapseln skyddas genom att bufferten förhindrar att rörligt grundvatten kommer i kontakt med kapseln. Bufferten kan också ta upp mindre rörelser i berggrunden för att kapseln inte ska skadas av dessa.
Att driva ett slutförvar för använt kärnbränsle innebär att olika verksamheter utförs parallellt. Samtidigt som kapslar deponeras (placeras) i tunnlar som sprängts cirka 500 meter under jord, ska nya tunnlar sprängas. SKB:s ansökan gäller cirka 6 000 kapslar och det krävs cirka sex mil tunnlar.
SKB har i bilagan om metodval även studerat andra slutförvarsmetoder och alternativa strategier för att ta hand om det använda kärnbränslet och sedan jämfört dem med KBS-3-metoden.
En alternativ strategi är att definitivt göra sig av bränslet genom att skjuta ut det i rymden (kvittblivning). Detta är dock ett orealistiskt förslag på grund av extremt höga kostnader och risker för att det går fel (haverier).
Djupa borrhål är ett mera realistiskt alternativ som utretts under lång tid, även för andra avfallskategorier än använt kärnbränsle. Metoden har fördelar, exempelvis de långa transportvägarna för transport av radioaktiva ämnen från förvarsdjupet, men också betydande nackdelar. Det skulle bland annat vara svårt att verifiera om deponeringen går rätt till. Det är också svårt att säkerställa tillräcklig kunskap om förhållanden i berget på stora djup flera kilometer ned. Det krävs betydande teknikutveckling och forskning om förhållanden på stora djup för att kunna bedöma säkerhet och genomförbart för deponering av kapslar med använt kärnbränsle.
Idag är de flesta länder överens om att använt kärnbränsle och annat högaktivt avfall bäst tas om hand genom att förvaras slutgiltigt i geologiska slutförvar. Det geologiska slutförvaret ska bestå av ett system med flera barriärer.
Platsval
I SKB:s ansökningar finns bilaga "Platsval – lokalisering av slutförvaret för använt kärnbränsle" (PV). Efter platsvalsprocess som tog flera decennier valde SKB en plats för slutförvaret i Östhammars kommun, nära kärnkraftverket i Forsmark. SKB valde samtidigt plats för en inkapslingsanläggning som är planerad att byggas i Oskarshamn. Den ska byggas ihop med det befintliga mellanlagret för använt kärnbränsle Clab som finns där idag (och kallas då Clink).
Sammanfattande säkerhetsredovisning för slutförvaring av använt kärnbränsle (SR)
SKB ska redovisa hur ett slutförvar både kan vara säkert när det drivs och efter förslutning. Bilaga SR är en sammanfattning av säkerhetsredovisningen som består av två delar:
- Säkerhetsredovisning för drift av slutförvarsanläggning för använt kärnbränsle – SR-Drift
- Redovisning av säkerhet efter förslutning av slutförvaret för använt kärnbränsle – SR-Site
I ansökan om tillstånd enligt kärntekniklagen till en slutförvarsanläggning för använt kärnbränsle från 2011 ingick en ”förberedande preliminär säkerhetsredovisning”. Säkerhetsredovisningen behöver uppdateras i den stegvisa prövningsprocess som följer efter att SKB har fått tillstånd.