Cesium-137 i vildsvinskött

Höga halter av cesium i vildsvinskött är relativt vanligt förekommande i områden som drabbats av nedfall från Tjernobylolyckan. För att förbättra kunskapen om cesiumhalter i vildsvin i Sverige genomför Strålsäkerhetsmyndigheten, i samarbete med jägare, mätningar av vildsvinskött. Myndigheten har också gett Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i uppdrag att göra helkroppsmätningar av vildsvinsjägare i Heby kommun.

Halter av cesium-137 (Cs-137) i vildsvinskött är höga jämfört med andra viltslag. Studier i Europa, där vildsvin hela tiden har funnits i områden drabbade av Tjernobylolyckan, visar att cesiumhalterna sjunker mycket långsamt och att problemen med vildsvin är mer långvariga än för till exempel rådjur och älg.

Den svenska vildsvinspopulationen har i dag etablerat sig i områden i Sverige med nedfall från Tjernobylolyckan.

För att förbättra kunskapen om halter av Cs-137 i vildsvin i Sverige genomför Strålsäkerhetsmyndigheten, i samarbete med jägare, mätningar av vildsvinskött.

I ett första steg mättes köttprov från cirka 250 vildsvin inom Södermanlands, Västmanlands, Uppsala, Gävleborgs och Dalarnas län under december 2017 och januari 2018. Sedan mars 2018 pågår mätning av köttprover från Heby kommun.

Mätresultat och rekommendationer

Resultaten från mätningarna från Södermanlands, Västmanlands, Uppsala, Gävleborgs och Dalarnas län visar ett samband mellan förekomster av högre halter i vildsvin och högre markbeläggning av Cs-137 efter Tjernobylolyckan.

I områden som drabbades mest av nedfall efter Tjernobylolyckan överstiger en stor andel av de provtagna vildsvinen försäljningsgränsvärdet 1 500 becquerel per kilo (Bq/kg). Ett flertal individer överstiger, eller ligger mycket nära, den nivå på 10 000 Bq/kg där Livsmedelverkets kostråd avråder från att alls äta köttet.

I det begränsade antal mätningar som gjordes i den här undersökningen har inga vildsvin med halter över 1 500 Bq/kg hittats i Södermanlands eller Dalarnas län, eller i Köpings kommun. Ett fåtal prover precis över gränsvärdet har hittats i dessa områden vid tidigare undersökningar, och kan komma att påträffas även i framtiden.

Mätningar under längre tid i ett mindre område med nedfall efter Tjernobylolyckan (Heby kommun) indikerar att det finns en årstidsvariation. Under månaderna januari-april är medelvärdet cirka 4 600 Bq/kg, medan medelvärdet för månaderna september-oktober är cirka 550 Bq/kg. Cirka 2/3 av proven överskred gränsvärdet under vintermånaderna, medan endast 2 av 48 prov överskred gränsvärdet under höstmånaderna.

Cs-137 som vildsvinen får i sig med födan utsöndras hela tiden med avföringen. Om vildsvinen äter ren föda under en period minskar därför halterna med tiden. Detta innebär att halterna inte nödvändigtvis är högre i gamla grisar jämfört med yngre. Tvärtom är halterna i dessa undersökningar i genomsnitt högre i årsungar jämfört med vuxna djur under vinterperioden. Variationen mellan olika individer på samma plats är dock mycket stor, så halten i ett specifikt djur kan inte förutsägas med ledning av till exempel nedfall i området, årstid och djurets ålder.

Mät cesiumhalten i områden där höga halter uppmätts

I områden där höga halter Cs-137 i vildsvin har uppmätts rekommenderar Strålsäkerhetsmyndigheten att cesiumhalten mäts i vildsvinskött som ska användas som föda.

Helkroppsmätningar av jägare i Heby kommun

Strålsäkerhetsmyndigheten har gett Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i uppdrag att göra helkroppsmätningar avseende Cs-137 i vildsvinsjägare i Heby kommun. Mätningar har genomförts med en mobil helkroppsmätare mellan den 27 och 30 september 2018 i Heby.

Medelvärdet för gruppens helkroppsinnehåll av Cs-137 var cirka 30 Bq/kg, och maxvärdet cirka 100 Bq/kg. Det innebär att gruppen vildsvinsjägare i Heby kommun har något högre cesiumhalter jämfört med jägare i Gävle, där vildsvin nästan inte alls existerat. Cesiumhalten hos gruppen vildsvinsjägare i Heby ligger på ungefär samma nivå som halten hos en grupp renskötare i Västerbotten.

Gruppens cesiumvärden ger en medeldos på cirka 0,07 millisievert per år (mSv/år) och en maximal dos på cirka 0,22 mSv/år. Detta kan till exempel jämföras med en normal årlig medeldos till Sveriges befolkning som är cirka 1-2 mSv/år, exklusive radon i inomhusluft och medicinsk diagnostik som kan bidra till högre stråldoser. Gruppens cesiumvärden kan också jämföras med den målsättning på max 1 mSv/år som ligger bakom gränsvärdet och rekommendationer för Cs-137 i livsmedel.

Om du har frågor om mätprojektet kan du kontakta Pål Andersson, utredare på Strålsäkerhetsmyndighetens enhet för miljöövervakning, tel. 08-799 41 39.