Cesium-137 i vildsvinskött
Höga halter av cesium i vildsvinskött är relativt vanligt förekommande i områden som drabbats av nedfall från Tjernobylolyckan. Staten subventionerar därför mätning av cesium-137 i vildsvin som inte är avsedda för försäljning.
Syftet med mätningarna av cesium-137 (137Cs) i vildsvin är att underlätta för jägare att äta vildsvinskött på ett strålsäkert sätt. Mätresultat har också förbättrat kunskapen om cesiumhalter i vildsvin i Sverige. Genom helkroppsmätningar av vildsvinsjägare har även överföringen av cesium från vildsvin till människor studerats.
Halter av 137Cs i vildsvinskött är höga jämfört med andra viltslag. Studier i Europa, där vildsvin hela tiden har funnits i områden drabbade av Tjernobylolyckan, visar att cesiumhalterna sjunker mycket långsamt och att problemen med vildsvin är mer långvariga än för till exempel rådjur och älg.
Den svenska vildsvinspopulationen har i dag etablerat sig i områden i Sverige med nedfall från Tjernobylolyckan. Det innebär att höga halter 137Cs i vildsvin numer förekommer även i Sverige.
Mätningar av cesium i vildsvin i Sverige
Mätningar av 137Cs i vildsvin i Sverige har, efter några tidigare pilotprojekt, gjorts i större skala sedan slutet av 2017. Det började då som ett samarbete mellan Strålsäkerhetsmyndigheten och vildsvinsjägare.
I ett första steg mättes köttprov från cirka 250 vildsvin inom Södermanlands, Västmanlands, Uppsala, Gävleborgs och Dalarnas län under december 2017 och januari 2018 för att få en ögonblicksbild av vilka halter som förekommer i olika områden. För att få en bättre bild av hur halterna i vildsvin varierar mellan årstider och olika individer i samma område fortsatte mätningarna i Heby kommun till och med februari 2021.
Även i Gävle kommun har omfattande mätningar av vildsvinskött gjorts sedan 2018 med stöd av kommunen.
Jägare uppmanas att kontrollera vildsvinskött
Sedan juli 2021 uppmuntras jägare att kontrollera sitt eget vildsvinskött genom att mätningar subventioneras av staten. Jägarna kontaktar ett ackrediterat mätlaboratorium för instruktioner kring provtagning med mera och subventionerna går direkt till mätlaboratoriet.
I områden där höga halter 137Cs i vildsvin har uppmätts rekommenderar Strålsäkerhetsmyndigheten att cesiumhalten mäts i vildsvinskött som ska användas som föda.
Mätresultat och rekommendationer
Resultaten från mätningar från framförallt Södermanlands, Västmanlands, Uppsala, Gävleborgs och Dalarnas län visar ett samband mellan förekomster av högre halter i vildsvin och högre markbeläggning av 137Cs efter Tjernobylolyckan.
I områden som drabbades mest av nedfall efter Tjernobylolyckan överstiger en stor andel av de provtagna vildsvinen försäljningsgränsvärdet 1 500 becquerel per kilo (Bq/kg). Ett flertal individer överstiger, eller ligger mycket nära, den nivå på 10 000 Bq/kg där Livsmedelverkets kostråd avråder från att alls äta köttet.
I områden med lägre nedfall, såsom söder om Mälaren, har ett fåtal prover innehållit 137Cs över försäljningsgränsvärdet.
Tabellförklaring
Antal vildsvinsprover, medelvärde och högsta uppmätta halt av 137Cs (Bq/kg färskvikt) samt antal prover som överstiger försäljningsgränsvärdet (1 500 Bq/kg färskvikt) respektive den nivå där livsmedelverket avråder från att använda köttet som föda (10 000 Bq/kg färskvikt). Resultat från de mätningar som gjorts 2021-2022 med statliga subventioner samt mätningar 2018-2022 i Gävle kommun som subventionerats av kommunen.
Mätningar under längre tid i områden med nedfall efter Tjernobylolyckan (Heby och Gävle kommuner) indikerar att det finns en årstidsvariation. Halterna tycks vara som högst under vintermånaderna för att sedan minska under senvår och sommaren innan de börjar stiga igen sent på hösten. Lägst medelhalter har uppmätts i september-oktober, medan medelvärdet kan vara 10 gånger högre under februari-mars. På lång sikt förväntas halterna minska endast långsamt, i huvudsak beroende på att 137Cs sönderfaller med en halveringstid på ca 30 år.
137Cs som vildsvinen får i sig med födan utsöndras hela tiden med avföringen. Om vildsvinen äter ren föda under en period minskar därför halterna med tiden. Detta innebär att halterna inte nödvändigtvis är högre i gamla grisar jämfört med yngre. Tvärtom är halterna i dessa undersökningar i genomsnitt högre i årsungar jämfört med vuxna djur under vinterperioden. Variationen mellan olika individer på samma plats är dock mycket stor, så halten i ett specifikt djur kan inte förutsägas med ledning av till exempel nedfall i området, årstid och djurets ålder.
Helkroppsmätningar av jägare i Heby kommun
Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) har på uppdrag av Strålsäkerhetsmyndigheten mellan den 27 och 30 september 2018 genomfört helkroppsmätningar avseende 137Cs i vildsvinsjägare i Heby kommun.
Medelvärdet för gruppens helkroppsinnehåll av 137Cs var cirka 30 Bq/kg, och maxvärdet cirka 100 Bq/kg. Det innebär att gruppen vildsvinsjägare i Heby kommun har något högre cesiumhalter jämfört med jägare i Gävle som mätts vid den tid då vildsvin nästan inte alls existerade där. Cesiumhalten hos gruppen vildsvinsjägare i Heby ligger på ungefär samma nivå som halten hos en grupp renskötare i Västerbotten.
Gruppens cesiumvärden ger en medeldos på cirka 0,07 millisievert per år (mSv/år) och en maximal dos på cirka 0,22 mSv/år. Detta kan till exempel jämföras med en normal årlig medeldos till Sveriges befolkning som är cirka 1-2 mSv/år, exklusive radon i inomhusluft och medicinsk diagnostik som kan bidra till högre stråldoser. Gruppens cesiumvärden kan också jämföras med den målsättning på max 1 mSv/år som ligger bakom gränsvärdet och rekommendationer för 137Cs i livsmedel.