Cesium-137 i vildsvinskött

Höga halter av cesium i vildsvinskött är relativt vanligt förekommande i områden som drabbats av nedfall från Tjernobylolyckan. För att förbättra kunskapen om cesiumhalter i vildsvin i Sverige genomför Strålsäkerhetsmyndigheten, i samarbete med jägare, mätningar av vildsvinskött. Myndigheten har också gett Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i uppdrag att göra helkroppsmätningar av vildsvinsjägare i Heby kommun.

Halter av cesium-137 (Cs-137) i vildsvinskött är höga jämfört med andra viltslag. Studier i Europa, där vildsvin hela tiden har funnits i områden drabbade av Tjernobylolyckan, visar att cesiumhalterna sjunker mycket långsamt och att problemen med vildsvin är mer långvariga än för till exempel rådjur och älg.

Den svenska vildsvinspopulationen har i dag etablerat sig i områden i Sverige med nedfall från Tjernobylolyckan.

För att förbättra kunskapen om halter av Cs-137 i vildsvin i Sverige genomför Strålsäkerhetsmyndigheten, i samarbete med jägare, mätningar av vildsvinskött.

I ett första steg mättes köttprov från cirka 250 vildsvin inom Södermanlands, Västmanlands, Uppsala, Gävleborgs och Dalarnas län under december 2017 och januari 2018. Mätningen av köttprov i Heby kommun avslutades i februari 2021. 

Mätresultat och rekommendationer

Resultaten från mätningarna från Södermanlands, Västmanlands, Uppsala, Gävleborgs och Dalarnas län visar ett samband mellan förekomster av högre halter i vildsvin och högre markbeläggning av Cs-137 efter Tjernobylolyckan.

I områden som drabbades mest av nedfall efter Tjernobylolyckan överstiger en stor andel av de provtagna vildsvinen försäljningsgränsvärdet 1 500 becquerel per kilo (Bq/kg). Ett flertal individer överstiger, eller ligger mycket nära, den nivå på 10 000 Bq/kg där Livsmedelverkets kostråd avråder från att alls äta köttet.

I det begränsade antal mätningar som gjordes i den här undersökningen har inga vildsvin med halter över 1 500 Bq/kg hittats i Södermanlands eller Dalarnas län, eller i Köpings kommun. Ett fåtal prover precis över gränsvärdet har hittats i dessa områden vid tidigare undersökningar, och kan komma att påträffas även i framtiden.

Mätningar under längre tid i ett mindre område med nedfall efter Tjernobylolyckan (Heby kommun) indikerar att det finns en årstidsvariation. Under månaderna januari-april är medelvärdet cirka 4 500 Bq/kg, medan medelvärdet för månaderna september-oktober är cirka 570 Bq/kg. Cirka 2/3 av proven överskred gränsvärdet under vintermånaderna, medan 7 av 81 prov överskred gränsvärdet under höstmånaderna (de flesta alldeles i början eller slutet av perioden).

Cs-137 som vildsvinen får i sig med födan utsöndras hela tiden med avföringen. Om vildsvinen äter ren föda under en period minskar därför halterna med tiden. Detta innebär att halterna inte nödvändigtvis är högre i gamla grisar jämfört med yngre. Tvärtom är halterna i dessa undersökningar i genomsnitt högre i årsungar jämfört med vuxna djur under vinterperioden. Variationen mellan olika individer på samma plats är dock mycket stor, så halten i ett specifikt djur kan inte förutsägas med ledning av till exempel nedfall i området, årstid och djurets ålder.

Mät cesiumhalten i områden där höga halter uppmätts

I områden där höga halter Cs-137 i vildsvin har uppmätts rekommenderar Strålsäkerhetsmyndigheten att cesiumhalten mäts i vildsvinskött som ska användas som föda.

Helkroppsmätningar av jägare i Heby kommun

Strålsäkerhetsmyndigheten har gett Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i uppdrag att göra helkroppsmätningar avseende Cs-137 i vildsvinsjägare i Heby kommun. Mätningar har genomförts med en mobil helkroppsmätare mellan den 27 och 30 september 2018 i Heby.

Medelvärdet för gruppens helkroppsinnehåll av Cs-137 var cirka 30 Bq/kg, och maxvärdet cirka 100 Bq/kg. Det innebär att gruppen vildsvinsjägare i Heby kommun har något högre cesiumhalter jämfört med jägare i Gävle, där vildsvin nästan inte alls existerat. Cesiumhalten hos gruppen vildsvinsjägare i Heby ligger på ungefär samma nivå som halten hos en grupp renskötare i Västerbotten.

Gruppens cesiumvärden ger en medeldos på cirka 0,07 millisievert per år (mSv/år) och en maximal dos på cirka 0,22 mSv/år. Detta kan till exempel jämföras med en normal årlig medeldos till Sveriges befolkning som är cirka 1-2 mSv/år, exklusive radon i inomhusluft och medicinsk diagnostik som kan bidra till högre stråldoser. Gruppens cesiumvärden kan också jämföras med den målsättning på max 1 mSv/år som ligger bakom gränsvärdet och rekommendationer för Cs-137 i livsmedel.

Om du har frågor om mätprojektet kan du kontakta Pål Andersson, utredare på Strålsäkerhetsmyndighetens enhet för miljöövervakning, tel. 08-799 41 39.