Anläggningar under avveckling

De första nedmonteringsprojekten av Barsebäcks kärnkraftverk (Barsebäcksverket) genomfördes under 2016-2019, och den storskaliga nedmonteringen och rivningen påbörjades 2020.

Barsebäck Kraft AB, som innehar det kärntekniska tillståndet för Barsebäcksverket, ansvarar för nedmonteringen och rivningen av verket.

Barsebäcksverket hade tillstånd att driva två kokvattenreaktorer, Barsebäck 1 (B1) och Barsebäck 2 (B2), med 600 MW elektrisk nettoeffekt vardera. Reaktorerna togs i kommersiell drift 1975 respektive 1977. Med stöd i lagen (1997:1320) om kärnkraftens avveckling beslutade regeringen 1999 respektive 2005 att de två reaktorerna skulle stängas.

Efter att allt kärnbränsle tömts och transporterats till mellanlagret för använt kärnbränsle (Clab) befann sig anläggningen under 2006-2019 i så kallad servicedrift.

Servicedrift innebär bland annat att personalen vid verket

• håller anläggningen strålsäker inför nedmontering och rivning
• hanterar kärnavfallet från tiden i drift
• undersöker anläggningens radiologiska status, det vill säga var och hur mycket radioaktiv förorening som finns i de olika systemen, byggnaderna och marken
• planerar och förbereder nedmontering och rivning.

Strålsäkerhetsmyndigheten bedriver tillsyn under servicedrift.

De första nedmonteringsprojekten genomfördes under 2016-2019 då reaktorernas delar inne i reaktortanken, så kallade interndelar, segmenterades för mellanlagring i ett nybyggt mellanlager på plats vid Barsebäcksverket.

Den storskaliga nedmonteringen och rivningen av radioaktivt förorenade system och byggnader påbörjades 2020. Arbetet beräknas ta cirka åtta år. Projektet samordnas med nedmontering och rivning av reaktorerna Oskarshamn 1 och 2 vid Oskarshamns kärnkraftverk (OKG).

Det kortlivade radioaktiva rivningsavfallet ska enligt plan mellanlagras på platsen innan det kan slutförvaras i ett utbyggt slutförvar för kortlivat radioaktivt avfall (SFR). Ett utbyggt SFR kommer inte att vara i drift före slutet av 2020-talet.

Vid Barsebäcksverket finns inget markförvar för mycket lågaktivt avfall.

Ägarna till Oskarshamns kärnkraftverk (OKG) fattade under 2015 beslut om att avveckla reaktorerna Oskarshamn 1 och 2 (O1 och O2). O1 och O2 är sedan 2017 respektive 2016 permanent avstängda. Sedan hösten 2018 finns det inte något kärnbränsle kvar vid reaktorerna O1 och O2.
De första nedmonteringsprojekten av O1 och O2 genomfördes under 2018-2019 då reaktorernas delar inne i reaktortanken, de så kallade interndelarna, segmenterades för mellanlagring i bergrum för avfall (BFA) på plats vid Oskarshamns kärnkraftverk.

Den storskaliga nedmonteringen och rivningen av de radioaktivt förorenade systemen och byggnaderna genomfördes 2020. Arbetet beräknas ta cirka åtta år. Nedmonteringsprojektet samordnas med nedmontering och rivning av Barsebäcksverket.

Det kortlivade radioaktiva rivningsavfallet från O1 och O2 mellanlagras på plats tills det kan slutförvaras i ett utbyggt slutförvar för kortlivat radioaktivt avfall (SFR). Ett utbyggt SFR kommer inte att vara i drift före slutet av 2020-talet.

Mycket lågaktivt rivningsavfall (på engelska very low level waste, VLLW) kommer att förvaras vid OKG:s markförvar på platsen, som enligt plan ska byggas ut i detta syfte.

Ägarna till Ringhals AB (RAB) fattade under 2015 beslut om att avveckla reaktorerna Ringhals 1 och 2 (R1 och R2). Både R1 och R2 är permanent avstängda, R2 sedan slutet av 2019 och R1 sedan slutet av 2020.
Allt använt kärnbränsle från R1 och R2 har transporterats till det centrala mellanlagret för använt kärnbränsle (Clab) i Oskarshamn. Reaktorsystemens insidor har rengjorts kemiskt för att få bort radioaktiva beläggningar och därmed minska personalens exponering för joniserande strålning.

Strålsäkerhetsmyndigheten bedriver regelbunden tillsyn om avveckling och ska godkänna ansökan om att övergå till nedmontering och rivning innan detta får påbörjas.

Det kortlivade radioaktiva rivningsavfallet från R1 och R2 kommer att mellanlagras på platsen tills det kan slutförvaras i ett utbyggt slutförvar för kortlivat radioaktivt avfall (SFR). Ett utbyggt SFR kommer inte att vara i drift före slutet av 2020-talet.

Ringhals planerar att mycket lågaktivt rivningsavfall (på engelska very low level waste, VLLW) kommer att förvaras vid RAB:s avfallsområde i väntan på deponering i markförvar.

På Studsviksområdet drevs det mellan 1960 och 2005 två forskningsreaktorer, R2 och R2-0. Avvecklingen av reaktorerna påbörjades 2015 och befinner sig idag i sin slutfas.
R2-0 var en forskningsreaktor av så kallad pooltyp med en termisk effekt om 1 MW. Reaktorn hängde i en ställning i en vattenfylld bassäng.

R2 var en forsknings- och materialtestreaktor med en termisk effekt om 50 MW där härden var placerad i en reaktortank av aluminium. Reaktortanken var nedsänkt i en annan del av bassängen. Reaktorn användes främst för att testa kärnbränsle och material för reaktorer, för att tillverka medicinska och industriella radioaktiva isotoper, samt för mätningar av neutronspridning.

Avvecklingen av reaktorerna, som inleddes 2015, delades in i tre etapper. Reaktortankarna, bassängen och det kringliggande systemet har sedan dess nedmonterats och rivits. Strålsäkerhetsmyndigheten fattade under 2023 beslut om friklassning av byggnaderna. Projektet ska enligt plan avslutas under 2025.

Det kortlivade radioaktiva rivningsavfallet mellanlagras på Studsviksområde innan det kan slutförvaras i ett utbyggt slutförvar för kortlivat radioaktivt avfall (SFR). Ett utbyggt SFR kommer inte att vara i drift före slutet av 2020-talet.

Strålsäkerhetsmyndigheten har bedrivit regelbunden tillsyn under hela avvecklingsarbetet.

Ågestaverket, som drevs mellan 1964 och 1974, var den första svenska reaktorn som användes i annat än forskningssyfte. Verket levererade främst fjärrvärme till Stockholmsförorten Farsta men även en del elenergi som matades ut på elnätet. Ågesta var därmed ett kärnkraftvärmeverk.

• Ågesta var en tungvattenreaktor som använde naturligt, oanrikat uran som bränsle.
• Till skillnad från Sveriges övriga kärnkraftsreaktorer är anläggningen belägen i ett bergrum.
• Reaktorn hade ursprungligen en total (termisk) effekt på 65 MW, men effekten höjdes 1970 till 80 MW.
• Den elektriska nettoeffekten var 10 MW.

Nedmonteringen och rivningen av radioaktivt förorenade system och byggnader påbörjades 2020. Arbetet beräknas ta cirka fem år.

Det kortlivade radioaktiva rivningsavfallet kommer att mellanlagras i ett planerat mellanlager i Studsvik innan det kan slutförvaras i ett utbyggt slutförvar för kortlivat radioaktivt avfall (SFR). Ett utbyggt SFR kommer inte att vara i drift före slutet av 2020-talet.