Om UV-strålning

Sol och solarier ger ljus, värme och ultraviolett strålning (UV-strålning). UV-strålning kan delas in i tre grupper, UVA, UVB och UVC. Ju mer energi desto större är risken för skador, till exempel hudrodnader, solsveda och brännskador. 

UV-strålningen bryter ner kollagenet i huden vilket leder till att huden åldras i förtid. UV-strålning kan också påverka hudens DNA, något som i värsta fall kan orsaka hudcancer.

Tre typer av UV-strålning

Det finns tre typer av UV-strålning:

UVA-strålning

UVA-strålning är den strålning som är minst energirik. Både från solen och från solarier utgörs den största delen av UV-strålningen av UVA. Solarier har dessutom oftast en högre andel av UVA-strålning än den naturliga solen.

  • UVA gör pigmentet i huden mörkt.
  • UVA tränger in i hudens djupare skikt.
  • Strålningen får huden att åldras i förtid och kan orsaka hudcancer.
  • UVA-strålning kan också bryta ner D-vitamin i huden.

UVB-strålning

UVB har våglängder som är kortare än UVA-strålningens och är därmed mer energirik. Ozonskiktet i atmosfären filtrerar bort stora delar av den skadliga delen av UV-strålningen och begränsar mängden UVB-strålning som når jordytan.

  • Det är framför allt UVB-strålningen som gör att vi bränner oss om vi solar för mycket.
  • Den gör också att huden åldras och kan ge upphov till hudcancer.
  • UVB tränger inte lika långt ner i huden som UVA gör.

UVB-strålningen har även dessa egenskaper:

  • Att starta produktionen av D-vitamin i huden.
  • Att öka produktionen av vissa celler i huden och göra den tjockare.
  • Att öka mängden pigment i huden.

Det förtjockade hudskiktet hindrar strålningen från att tränga in i vävnaderna. Detta ger ett betydligt bättre UV-skydd än vad den bruna färgen gör ensam.

Solarier har inte exakt samma sammansättning av UVA- och UVB-strålning som solen. Huden utvecklar därmed inte samma naturliga skydd vid solariesolning.

UVC-strålning

UVC-strålning är mycket energirik. Solens UVC-strålning når inte jordytan eftersom all UVC absorberas av atmosfären. UVC-strålning används till exempel i speciallampor för att döda bakterier.

Direkt och spridd UV-strålning

Ungefär hälften av UV-strålningen som når jordytan kommer från den direkta solstrålningen. Resten kommer från en spridd UV-strålning från en klarblå himmel. Solens strålar kan därför nå in även i skuggiga områden och tränga igenom moln. 

Det är strålningen från himlen som gör att UV-strålningen når en person som sitter under ett parasoll och som gör att man kan bli brun i skuggan.

Beräknad UV-instrålning

UV-instrålningen kan ha en betydelse för antalet hudcancerfall. Det är av intresse att känna till hur instrålningen varierar över landet och hur utvecklingen ser ut över tid.

UV-instrålningen beräknas med Strång-modellen som är baserad på en rad olika väderparametrar. Strång-modellen beräknar instrålningen timme för timme i ett rutnät som täcker en stor del av norra Europa.

SMHI genomför och Naturvårdsverket står för driftskostnaden av beräkningarna. Strång-modellen är framtagen av SMHI i samarbete med Naturvårdsverket och Strålsäkerhetsmyndigheten.

UV-strålning är cancerframkallande

Solljuset och dess UV-strålning är sedan 1992 klassat som cancerframkallande för människor av Världshälsoorganisationens (WHO) forskningsorgan för cancer, International Agency for Research on Cancer (IARC).

Sedan 2009 är alla sorters UV-strålning och även användning av solarium klassat som cancerframkallande i den högsta riskkategorin (klass 1).

IARC:s cancerklassificering

  • Klass 1: Cancerframkallande för människor
  • Klass 2A: Troligen cancerframkallande för människor
  • Klass 2B: Möjligen cancerframkallande för människor
  • Klass 3: Inte möjligt att klassificera