Vanliga frågor vid solarieinspektioner

Strålsäkerhetsmyndigheten godkänner inga system eller appar för kontroll av 18-årsgränsen. Ett tekniskt system eller en app kan vara godtagbart om det går att visa att det är tillräckligt robust och säkert och inte kan kringgås. Bevisbördan ligger på verksamhetsutövaren som på ett tillfredsställande sätt ska kunna visa att kontrollsystemet fungerar. Ett eventuellt godkännande av ett tekniskt system eller en app görs av kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd.

Att yrkesmässigt låta någon som inte har fyllt 18 år sola i ett kosmetiskt solarium är straffbelagt. Lägsta straff är böter och högsta straff är fängelse i sex månader, i enlighet med 9 kap. strålskyddslagen. Straffet drabbar en person, exempelvis ägaren av solarieverksamheten. Det är inte tillsyns­myndigheten, det vill säga kommunen, som beslutar om påföljd, utan rättsväsendet.

Det är upp till verksamhetsutövaren att visa att kraven för ett solarium av UV-typ 3 är uppfyllda. Om kommunen bedömer att kraven inte är uppfyllda finns möjlighet att förelägga om att verksamhetsutövaren ska visa att kraven uppfylls. Ett föreläggande kan förenas med vite, enligt 8 kap 7 § i strålskyddslagen. Solarier som inte uppfyller kraven kan också meddelas om förbud (6§) och försegling (9§), enligt 8 kap i strålskyddslagen. Om verksamhetsutövaren inte följer ett förbud så kan kommunen polisanmäla denne, då det enligt 9 kap. 4 § strålskyddslagen är ett brott att inte följa ett förbud. För en kommun finns det även möjlighet att få hjälp av polisen, det regleras i 8 kap. 12 § strålskyddslagen. Polisen kan göra en husrannsakan och förverka solarierna med stöd av 9 kap. 8 § strålskyddslagen.

Beslut som tas utifrån strålskyddslagens bestämmelser gäller omedelbart enligt 10 kap. 3 §.

Enligt 8 kap. 11 § strålskyddslagen har kommunen rätt att få tillträde till lokalen för att vidta de åtgärder som behövs för tillsynen. I de fall en verksamhetsutövare håller sig borta finns det ingen skyldighet för fastighetsägaren att öppna. Enligt 8 kap. 12 § strålskyddslagen ska Polismyndigheten ge den hjälp som behövs, exempelvis att polisen går in med hjälp av låssmed.

För obemannade solarier gäller max 15 minuter soltid. Delvis bemannade solarier får här betraktas som obemannade.

Tillverkarens exponeringsschema går ibland emot 18 § i SSMFS 2025:1 som föreskriver att soltiden inte får vara längre än 15 minuter per solning. Syftet med bestämmelsen är att skydda människor från att skadas av för lång exponeringstid. Detta gäller oavsett om tillverkarens exponeringsschema anger en längre soltid. Det innebär att 18 § har företräde och verksamhetsutövaren ska alltså se till att solarier i obemannad verksamhet stängs av efter 15 minuter.

Den som tänker driva ett solarium för allmänt bruk ska senast sex (6) veckor innan verksamheten påbörjas anmäla detta till den kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnden. Förändringar som till exempel ägarbyte och ändrade kontaktuppgifter ska också anmälas.

Nej, det är inte ett brott som kräver åtalsanmälan. En verksamhetsutövare ska anmäla sin verksamhet till kommunen enligt 2 § SSMFS 2025:1. Kommunen kan förelägga om att verksamhetsutövaren ska göra en anmälan, och om så inte sker göra en åtalsanmälan, eftersom det då är fråga om ett brott enligt 9 kap. 4 § p. 3 strålskyddslagen.

Det är upp till verksamhetsutövaren att visa att solariet är av UV-typ 3. Om kommunen bedömer att kraven inte är uppfyllda kan åtgärder vidtas, se frågan Vad kan man som kommun göra om verksamhetsutövaren inte uppfyller kraven?.

Ersättningsrör ska vara märkta med ekvivalenskod och ha UV-kod med X- och Y-värden inom det intervall som framgår av solariets märkning. Uppfyller solariet inte detta har kommunen rätt att förelägga om åtgärd, se frågan Vad kan man som kommun göra om verksamhetsutövaren inte uppfyller kraven?.

Verksamhetsutövaren måste visa hur solariet uppfyller kraven. Enligt Elsäkerhetsverket anses tillverkaren vara den som gör om en produkt eller livstidsförlänger en produkt utanför det den primära tillverkaren har angett.

Standarden som föreskriften SSMFS 2025:1 hänvisar till är inte Strål­säkerhets­myndig­hetens ansvar. Standard (SS-EN 60335-2-27:2014) handlar om marknads­kontroll, och i Sverige ligger ansvaret när det gäller solarier hos Elsäkerhetsverket.

Om rör med lägre effekt än originalrör används vid byte så är det ur strålskydds­synpunkt bättre.

Enligt 16 § SSMFS 2025:1 får verksamhet där kosmetiskt solarium upplåts till allmänheten inte tillhandahålla eller förmedla kosmetiska eller hygieniska produkter som är avsedda att appliceras på huden före solning.

Exponeringsschemat är framtaget utifrån att man solar med ren hud, vilket även framgår av affischen Råd för att skydda din hälsa.

Solarium utgör inte längre skattefri friskvård. Det förekommer att solarieverksamheter istället erbjuder så kallad ljusterapi som omfattas av skattefriheten. 

Ljusterapi innebär att kroppen bestrålas med ljus som inte innehåller UV-strålning. Om infraröd strålning används, benämns behandlingen ofta som rödljusterapi.

Bestrålning med ljus som inte innehåller UV-strålning omfattas inte av SSMFS 2025:1.

I ett så kallat hybrid-solarium kombineras UV-strålning med synligt ljus eller infrarött ljus.

Om ett hybrid-solarium avger UV-strålning av UV-typ 3 omfattas det av samma krav som ett traditionellt solarium enligt SSMFS 2025:1. Detta gäller oavsett om solariet samtidigt avger annan typ av strålning.

Det är verksamhetsutövaren som ansvarar för att kunna uppvisa dokumentation som tydligt visar vilken typ av strålning anordningen avger.