Strålning inom veterinärmedicin

Det finns olika metoder för en veterinär att ställa diagnos med bilder. För att få fram bilder kan både joniserande och icke-joniserande strålning användas. Du som använder joniserande strålning på en veterinärklinik eller ett djursjukhus måste ansöka om tillstånd hos Strålsäkerhetsmyndigheten.

Röntgen

Röntgen är den vanligaste formen av bilddiagnostik. Det finns två typer av röntgen – konventionell och digital. Digitalröntgen fungerar ungefär som en digitalkamera. Bilderna behöver inte framkallas i mörkerrum utan laddas och lagras direkt i datorn. Digital röntgen blir allt vanligare inom veterinärmedicinsk verksamhet.

Datortomografi

Datortomografiär en digital röntgenteknik. Röntgenröret snurrar runt djuret tillsammans med en avläsningsplatta, medan bordet som djuret ligger på förs genom strålfältet. Själva undersökningen med insamling av alla bilder tar bara någon sekund.

Därefter behandlas bilderna i en dator som genererar flera bilder som skikt eller tunna skivor av djuret. Personalen på djursjukhuset kan sedan bygga upp en tredimensionell bild av djuret i fråga.

Ultraljud

Ultraljud används för att undersöka kroppens inre mjuka organ och kärl. I ultraljudsundersökningen sänds svaga ljudvågor in i kroppen genom en ultraljudsgivare. Organen reflekterar därefter ljudvågorna tillbaka till givaren. Det reflekterade ljudet omvandlas med hjälp av en dator till bilder av kroppens organ som kan ses på en bildskärm.

Nuklearmedicin

Nuklearmedicin, eller scintigrafi, är en annan en metod som används för bilddiagnostik inom veterinärmedicinsk verksamhet. Djuret får en insprutning med en radionuklid, exempelvis Teknetium-99, och socker. Dessa ämnen följs åt i djurkroppen efter insprutningen.

Celler i skadade områden har förhöjd ämnesomsättning och drar därför till sig sockret och därmed även den specifika radionukliden. En gammakamera används sedan för att kartlägga de områden där radionukliden avger joniserande strålning. Kameran registrerar alltså strålningen som kommer från djuret.

Genom att digitalt behandla de signaler som gammakameran upptäckt återskapas en bild av djuret och veterinären kan på så sätt ställa diagnos. Radionukliden blir kvar i djurkroppen i några dagar men försvinner med urin och avföring. För att strålning inte ska spridas till omgivningen ska djuret stanna på enskild avdelning hos veterinären tills strålningen har minskat till mycket låga nivåer.

Urin och avföring från djuret ska samlas upp och förvaras separat och avskilt tills strålningen har försvunnit helt.