Referensvärden
Starka elektromagnetiska fält är hälsoskadliga. Därför tar Strålsäkerhetsmyndigheten fram referensvärden, som anger den högsta strålningsnivån som allmänheten bör exponeras för. Våra referensvärden är baserade på riktlinjer från EU.
Magnetfält och elektriska fält uppstår runt alla apparater och anläggningar som drivs av elektrisk ström. Till elektromagnetiska fält räknas även radiovågor från TV- och radiosändningar, trådlösa datornätverk och mobiltelefoni.
Energin från de elektromagnetiska fälten kan tas upp av kroppen. Strålsäkerhetsmyndigheten har därför tagit fram riktlinjer för hur hög strålningen som högst bör vara på allmänna platser. En sådan riktlinje kallas referensvärde.
Det finns inga säkerställda hälsorisker med svaga elektromagnetiska fält. Däremot är det inte hälsosamt att utsättas för alltför kraftiga fält. Våra referensvärden är satta för att med god marginal skydda mot alla säkerställda hälsorisker.
Myndighetens referensvärden bygger på EU-riktlinjer, som baseras på bedömningar från Internationella strålskyddskommissionen för icke-joniserande strålning (ICNIRP). ICNIRP:s bedömningar utgår i sin tur från internationell forskning om elektromagnetiska fält och hälsorisker.
I begreppet elektromagnetiska fält ingår såväl magnetiska som elektriska fält samt radiovågor.
Magnetiska och elektriska fält
Mycket lågfrekventa fält bildas runt kraftledningar och elektriska hushållsapparater. De är en biprodukt som uppstår på grund av elektriska laddningar och rörelse hos elektriska laddningar.
För lågfrekventa fält har referensvärdena främst syftet att begränsa elektriska strömmar i kroppen. Sådana skapas när kroppen utsätts för fälten.
Radiovågor
Radiovågor skapas till exempel av basstationer, mobiltelefoner, trådlösa datornätverk samt av radio- och tv-sändare. Radiovågorna fungerar i dessa sammanhang som bärare av information. Radiovågor uppstår också runt exempelvis lågenergilampor och mikrovågsugnar. När de uppstår runt mikrovågsugnar kallas de för mikrovågor.
För radiovågor finns referensvärden för att begränsa uppvärmning av kroppens vävnader, vilket är den enda säkerställda negativa hälsoeffekten.
Olika referensvärden för olika frekvenser
Strålsäkerhetsmyndighetens referensvärden skiljer sig åt mellan olika frekvensområden. Anledningen är att olika frekvenser påverkar kroppen olika mycket.
Nedan ser du några exempel på referensvärden för radiovågor.
| Frekvens MHz | Referensvärde mW/m² | Exempel på användningsområde |
|---|---|---|
| 10 - 400 | 2 000 | Radio och kommunikationsradio |
| 400 - 790 | 2 000 - 4 000 | TV |
| 790 - 2 690 | 4 000 - 10 000 | Mobiltelefoni |
| 2 400/5 000 | 10 000 | Trådlösa datornätverk |
| MHz: megahertz (miljoner hertz). Hertz är den enhet som används för frekvens. mW/m²: milliwatt per kvadratmeter. Radiovågornas styrka anges i milliwatt per kvadratmeter. |
||
Du kan läsa mer om referensvärden i Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrift med allmänna råd om exponering för elektromagnetiska fält (SSMFS 2008:18). Främst riktar de sig till kommunala miljö- och hälsoinspektörer, men även till tv- och radiobolag, försvarsmakten, mobilteleoperatörer och andra med system som använder radiovågor.
Referensvärden och grundläggande begränsningar
Referensvärden relaterar inte till mätvärden i kroppen, utan till omgivningen. Grundläggande begränsningar däremot handlar om vilka strömmar och temperaturökningar som inte får överskridas i kroppen till följd av exponering för elektromagnetiska fält.
Det är en fördel att mäta strålningsnivån i luften eftersom magnetfältet går att mäta med relativt enkla mätinstrument. Om referensvärdet inte överskrids i luften så överskrids inte heller den grundläggande begränsningen i människokroppen. I de flesta fall räcker det därför att mäta i luften eftersom referensvärdet sällan överskrids.
För att avgöra om elektromagnetiska fält på en plats ligger under eller över de grundläggande begränsningarna, krävs avancerade mätinstrument och komplexa mätningar eller avancerade matematiska beräkningar.
Skillnad mellan olika sorters strålning
Det är viktigt att skilja på elektromagnetiska fält och den typ av strålning som kallas joniserande.
Joniserande strålning är skadlig eftersom den har förmågan att direkt skada kroppens celler. Exempel på sådan strålning är röntgen och strålning från radioaktiva ämnen som används inom exempelvis kärnkraft.
Även UV-strålning, som ligger i gränslandet mellan icke-joniserande strålning och joniserande strålning, har förmågan att direkt skada kroppens celler. Elektromagnetiska fält har däremot inte denna förmåga.